farväl

Nu tanker jag att tank sa lite som kan gora en lycklig. Till exempel fann vi vara nytvattade, rena klader pa sangen nar vi kom tillbaka idag. Dessutom nystrukna. Och ag torkade mig med en, for forsta gangen pa mycket lange, nystruken, ren handduk. Inte att underskatta.

Ar nu i Pipa, ett litet paradis i sig. Har kikat pa skoldpaddor som ploppar upp och ner i vattnet, vandrat vackra strander, beskadat bade soluppgang och solnedgang (och Leonie har valdigt svart att skilja det dar med sunrise och sunset, trots att det var hon som hanade mig nar jag en gang blev svart och inte kunde fornimma mig om att sunrise faktiskt heter sunrise). Idag badade vi med sma hoppande delfiner, och eftersom detta var mitt forsta mote med sadana djur i frihet, finner jag det hogst fantastiskt! Har ocksa funnit slaende plataer med utkik over Atlanten, och jag slutar aldrig hanforsas av havet. Ibland undrar jag vart det ska sluta. Har aldrig blivit sa patetiskt hanford av sa lite. Men det ar ju bra, far man tanka. Har har vi det liksom sa bra man kan ha det. Gar runt och ar oforskamt lyckliga, ater goda glassar och tycker livet ar fantastiskt fint anda. Eftersom jag jobbar sa gatt jag kan pa heltackande branna, har jag lyckats branna mina brost da jag slarvade med solkram. Nu ar dom roda. Blir bruna. Ska jag se till.

Midsommar firade vi med glass och jordgubbar och ol pa en strand i solnedgang. Mycket fint. Egentligen ville vi ha sill och knackebrod ocksa, men man far vara nojd och halla till godo med vad som finns. Men saknar den svenska maten.  Apropa knackebrod och svensk mat kraver min mage fibrer. Jag bajsar inte bra langre. Det ar trakigt.

Har ska vi nu vara ett par dagar till och ha det skitbra. Sen aker vi till Natal och dar vet jag inte vad man gor, men det finner man pa nar man ar dar. Nu ska vi ata mat. Tjong.