ärnst

Tänkte det var dags för lite blogg uppdatering igen. Inte för att det finns så mycket nytt att berätta, jag skriver i princip samma sak varje dag. Nåväl, det struntar jag i. Helgen började med fredag, som vanligt. Denna information tror jag dock att jag redan delgivit världen med, så jag hoppar över den delen. Lördagen blev en tripp till Torslanda och det är inte ofta jag är i det landet, en ganska spännande upplevelse måste jag säga. Träden såg ganska exotiska ut och solen tittade till och med fram för ett tag. Det är mer än vad som finns här. Ja, för här bor bara kossor, nazister, dumhuvuden och en och annan normal kis utspridda runt översvämmade åkrar och omringade av skog. Skall dock inte fördjupa mig, utan återgå till lördagen. TörsViLanda var grejen, och jag har inte riktigt bestämt mig för vad jag tycker om det. Trevligt hade jag i vilket fall. Efter detta sa jag och Julia adjö till Carro och fortsatte vår luff in till stan. Det blev te och ändlösa diskussioner om sånt som bara vi förstår på café Vanilj. Egentligen kommer vi ingen vart, men man mår faktiskt bra av ältandet. Så är det och så vill jag ha det. Under söndagen blev jag en aning hyperaktiv, vet inte riktigt vad som flög i mig. Började hur som helst med att jogga några varv i mitt Isaksmosse spår, egentligen ganska tråkigt. Därefter dök en Kim upp hemma hos mig. Vi försökte plugga, men det övergick successivt till annat. Det vill säga lite mysig, amerikansk highschool film, prat om livet, men mestadels omoget ap-beteende eller liknande. Vet inte riktigt om vårt uppförande kan namnges. Det spelar dock ingen roll, vi skrattar. När hon återvänt hem cyklade jag till träningen med mamma. Hoppade upp och ner på den där brädan samtidigt som jag störde mig alldeles för mycket på ledaren. Det är som om hon måste hävda sig genom att hela tiden veta bäst om allting bara för att hon är… lite större. Milt uttryckt, hon ser inte ut som en träningsmänniska i vilket fall. Hon orkar inte ens med programmet själv. Vad gör hon där? Jag ska fundera… Nåväl. Därefter trampade jag hem igen för att slutföra min söndags rutin. Imorse var jag jävligt trött och funderade allvarligt på att skita i matten, men tog faktiskt tag i mig själv och förmådde mig slutligen att åka till skolan i tid. Bara för att jag var så hederlig (eller vad man nu vill kalla det) var matten självklart inställd. De högre makterna har något emot mig, allvarligt. Jag har faktiskt tänkt på det ofta. Speciellt när inget jag vill ska bli går som det egentligen borde (det vill säga, inget går så väl att det behagar mig, illa!) Nåväl, som om inte det var nog. Engelska hade vi inte heller. Jag hade kunnat ligga kvar under mitt varma, tjocka täcke i tre timmar till. Dock blev det glatt Hej Kalle spel och Yatzy i gatan istället. Tror mig bestämt att Julia förlorade. Eller hur ser du själv på saken, Jöliah? Dagen blev som den blev, men musiken var faktiskt rolig. Det gick bra, helt enkelt. Slutade dessutom tidigare från musikdramatiken och när jag kom hem la jag mig i soffan för att trycka i mig min dagliga dos av knäckebröd (jag är beroende), digestivekex (jag är ännu mer beroende) och choklad (min tyngsta börda). Dessutom hittade jag en nöt och russin mix, samt en påse rostade mandlar. Jag måste sluta småäta! Nåväl. Nu sitter jag i alla fall här, mätt och belåten. Det har slutat regna och mitt huvud börjar må bra igen. Jag är glad. I övrigt tycks min mamma ha blivit bästa bundis med Fanny fem år. Det låter lovande.

So long
Ännah!