ärnst

hej ful. Sån är jag idag, ful alltså. Ja, en riktig fuldag. Men sådana kanske behövs de med, så att man kan känna sig så där extra snygg en annan dag. I vilket fall. Känner att det kan vara dags med lite uppdatering igen, jag börjar bli allt för dålig på det här med blogg. Det  var det jag visste redan när jag gjorde den, så förstår egentligen inte varför jag gick så långt. Stop spekulera Ännah. Idag är det måndag, typ, musikmåndag, viken inte alls för allt för nerdragande. Spelade upp för de kritiska musikeleverna, läskigt, men det gick okej, hej. Jag är flum hej, måste dricka te. Eller dra något över huvudet. En blå filt kanske!? Nåväl. Långhelgen drog förbi lika fort som allt annat. Roade mig med att träna, sova, spekulera mera hej,  umgås, bränna pengar på onödiga pinaler och hänga med tv:n. I lördags var jag ute på det blå havet i en blå segelbåt, underbart, men kallt. Igår hade jag bestämt mig för att verkligen ta tag i mitt plugg på riktigt, men det blev allt annat utom det. Jag städade, tränade, gick till skafferiet minst tjugo gånger och åt upp det mesta innanför dess dörrar. Ja, jag tittade till och med på formel 1 med pappa, vilket är det tråkigaste och mest ointelligenta man kan ägna sig åt en söndag. De åker bara runt, runt på samma bana. Antagligen ligger det väl ett intresse i det. Det märker man ju bara på alla jävla moppepojkar som ALDRIG tröttnar på att köra just runt, runt, runt, runt, runt, runt, runt, runt, runt, runt, runt, runt, runt, runt, runt, runt, runt, runt, runt, runt, runt, runt, runt, runt, runt, runt, runt, runt, runt och runt hela dagarna. Jag får krupp för femtioelfte gången nu, seriösly! Ta hand om dem, någon. Nu känner jag dock att jag springer iväg någon annanstans, har absolut inget intressant att delge världen. Mitt liv står fortfarande ganska så still om vi pratar om nya, spännande happenings, så jag gräver ner mig några dagar till för att se vad om händer. I'm yours, hej!

peace out alla peas on earth
// ärnst    

Ingen lust egentligen. Men när sängen inte känns särskilt lockande, trots att ögonlocken är så tunga att de skulle kunna dra omkull hela mig, finner jag inget bättre alternativ än att klottra ner några obetydliga rader här. Ja, för det är väl mitt halvtaffliga liv som beskrivs?! Skitsamma. Idag var det Top Model final. Jag såg den inte och bryr mig inte. Det blir så sorgligt och patetiskt när Sverige härmar det stora USA. Här finns varken modellerna, pengarna eller Tyra. Hursomhelst har jag tråkigt nu. Lyssnar på Jason Mraz, han är mysig. Min fot har somnat och jag har inte orkat byta ut soffan mot stolen, så ryggen skriker. Har precis kollat på G, den är underbar, måste hitta musiken. Imorgon är jag ledig, som alla andra. Skall försöka mig på fem kilometaren i Bunketorp med mamma för att se hur det egentligen ligger till med min kondition. To be continued, som man säger. På kvällen skall jag och Julia försöka roa oss gratis, pengarna har stuckit och lämnat oss ensamma och fattiga. Det är inte ens fint väder, så ute kan man inte vara. Vad är det för fel på Göteborg? Förövrigt bokade mamma en spontanresa till Kreta idag, så om två veckor är det hej Grekland och hejdå regn. Härligt! Jag har fatiskt inget att skriva. Hej slut, hej kalle, hej då idiot.

Tänkte det var dags för lite blogg uppdatering igen. Inte för att det finns så mycket nytt att berätta, jag skriver i princip samma sak varje dag. Nåväl, det struntar jag i. Helgen började med fredag, som vanligt. Denna information tror jag dock att jag redan delgivit världen med, så jag hoppar över den delen. Lördagen blev en tripp till Torslanda och det är inte ofta jag är i det landet, en ganska spännande upplevelse måste jag säga. Träden såg ganska exotiska ut och solen tittade till och med fram för ett tag. Det är mer än vad som finns här. Ja, för här bor bara kossor, nazister, dumhuvuden och en och annan normal kis utspridda runt översvämmade åkrar och omringade av skog. Skall dock inte fördjupa mig, utan återgå till lördagen. TörsViLanda var grejen, och jag har inte riktigt bestämt mig för vad jag tycker om det. Trevligt hade jag i vilket fall. Efter detta sa jag och Julia adjö till Carro och fortsatte vår luff in till stan. Det blev te och ändlösa diskussioner om sånt som bara vi förstår på café Vanilj. Egentligen kommer vi ingen vart, men man mår faktiskt bra av ältandet. Så är det och så vill jag ha det. Under söndagen blev jag en aning hyperaktiv, vet inte riktigt vad som flög i mig. Började hur som helst med att jogga några varv i mitt Isaksmosse spår, egentligen ganska tråkigt. Därefter dök en Kim upp hemma hos mig. Vi försökte plugga, men det övergick successivt till annat. Det vill säga lite mysig, amerikansk highschool film, prat om livet, men mestadels omoget ap-beteende eller liknande. Vet inte riktigt om vårt uppförande kan namnges. Det spelar dock ingen roll, vi skrattar. När hon återvänt hem cyklade jag till träningen med mamma. Hoppade upp och ner på den där brädan samtidigt som jag störde mig alldeles för mycket på ledaren. Det är som om hon måste hävda sig genom att hela tiden veta bäst om allting bara för att hon är… lite större. Milt uttryckt, hon ser inte ut som en träningsmänniska i vilket fall. Hon orkar inte ens med programmet själv. Vad gör hon där? Jag ska fundera… Nåväl. Därefter trampade jag hem igen för att slutföra min söndags rutin. Imorse var jag jävligt trött och funderade allvarligt på att skita i matten, men tog faktiskt tag i mig själv och förmådde mig slutligen att åka till skolan i tid. Bara för att jag var så hederlig (eller vad man nu vill kalla det) var matten självklart inställd. De högre makterna har något emot mig, allvarligt. Jag har faktiskt tänkt på det ofta. Speciellt när inget jag vill ska bli går som det egentligen borde (det vill säga, inget går så väl att det behagar mig, illa!) Nåväl, som om inte det var nog. Engelska hade vi inte heller. Jag hade kunnat ligga kvar under mitt varma, tjocka täcke i tre timmar till. Dock blev det glatt Hej Kalle spel och Yatzy i gatan istället. Tror mig bestämt att Julia förlorade. Eller hur ser du själv på saken, Jöliah? Dagen blev som den blev, men musiken var faktiskt rolig. Det gick bra, helt enkelt. Slutade dessutom tidigare från musikdramatiken och när jag kom hem la jag mig i soffan för att trycka i mig min dagliga dos av knäckebröd (jag är beroende), digestivekex (jag är ännu mer beroende) och choklad (min tyngsta börda). Dessutom hittade jag en nöt och russin mix, samt en påse rostade mandlar. Jag måste sluta småäta! Nåväl. Nu sitter jag i alla fall här, mätt och belåten. Det har slutat regna och mitt huvud börjar må bra igen. Jag är glad. I övrigt tycks min mamma ha blivit bästa bundis med Fanny fem år. Det låter lovande.

So long
Ännah!

En ledig fredag är avklarad. Har varit vettig så det nästan kokar över. Började med att städa mitt äckel dammiga rum. Nu är det fint, jätte fint. Tog sedan tag i mig själv och satte mig ner för att plugga. Det höll sig i hela tre timmar. När jag sedan landade hos mamma tog jag en tripp till Isaksmosse, där jag sprang ett varv på under tre minuter. Jag vet faktiskt inte riktigt vad som har hänt. Nåväl. Lovisa och jag hade ett trevligt kvällsmöte. Diskuterade lite livet, men mest skrattade vi åt allt efterblivet här i världen. Det blev även lite häng i paviljongen, där det förövrigt regnade in. Det blev... blött. Nu börjar jag bli otålig och irriterad och lite smått galen. För jag vill så mycket att jag drabbas av ångest. Dessutom klarar jag inte när känslorna sviker. Jag har tappat kontrollen. Godnatt.

Nu sitter jag här, sjunger högt för mig själv och låtsas att jag är på Bali. För här är ju inget mer än ett grått, regnigt och dött Lindome. Ganska trist, men ganska alldagligt. Bali vore najsbajs, tack. Min energi är låg, väldigt låg. Jag har inte sovit många timmar denna veckan, så förstår egentligen inte varför jag sitter här. Hursomhelst. Dagen, eller snarare den senaste veckan har präglats av Kalle i alla dess former. Jag och Julia är Kalle-galna på vårt sätt och har inte så mycket mer än just Hej Kalle i skallen. G-Kalle och Kalle-K är grejen. Graow, as we also säj. Inte en lugn stund här inte. Imorgon är jag ledig, mycket behövligt. Ska unna mig en lyxig och maffig frukost. En sån där med frukt och yoghurt, sockersöta flingor, färskt bröd och en massa pålägg, te och färskpressad juice. En sofistikerad och kulturell tidning vore rätt och i bakgrunden dov cigarrmusik. Åh, varför inte? Synd bara att skafferiet gapar tomt. Det blir nog inte bättre än lite halvtorrt bröd, naturell yoghurt och te till en allt för tråkig och ointressant tv. Egentligen förstår jag inte vad vi har alla tv-kanalerna till, det går ju ändå aldrig något vettigt. Nåväl, varken mina pengar eller min sorg. Jag glider runt på mitt bananskal inuti min bubbla. Förvirrad, galen och röd om kinderna. Ganska enformigt, men tryggt. Jag är en sån människa som är rädd för förändringar. Skit rädd faktiskt. Det kanske är därför en del saker i mitt liv faktiskt ser ut som de gör. Jag vågar aldrig ta chansen, på grund av rädslan att förlora. Men jag kan ju heller aldrig vinna något (en riktig klyscha, men faktiskt sann). Egentligen vet jag att jag bara har mig själv att skylla. Jag kommer att glida på samma bananskal i samma bubbla i en framtid för mycket om jag inte gör något. Om jag inte själv ser till att förändringen sker. Imorgon är en annan dag, en ny framtid och en ännu mer galen Anna. Då kan ett under ske. Jag ska muta ödet eller manipulera gud. Eller bara ta mod till mig. Jag har inte bestämt mig.

Nu är jag så där alldeles för mycket snurrig i huvudet igen. Min humor ligger verkligen på botten, jag tycker att allt är roligt. Skit tråkigt. Dagen har varit lagom halvseg och svenska redovisningen gick ju som den gick. Inget jag orkar fundera mer över. Ingen dans hade vi, vilket var skittråkigt. Hade verkligen sett fram emot den. Istället såg vi på en teaterdansfilm där karaktärerna inte var mer än en bunt psykfall. Nu skall den dessutom analyseras, men mitt fokus och min koncentration har flugit iväg någon helt annan stans. Kanske tagit semester eller nåt. Jag orkar inte. Efter detta var det bara en lång och seg eftermiddag i väntan på utvecklingssamtal. Detta var dock ganska upplyftande och jag tror faktiskt att jag underskattat mig själv. Dessutom klarade jag mig från tårar, vilket jag ofta inte gör. Är som kanske tidigare sagt alldeles för sentimental och känslig. Den pressade stämningen brukar bli för mycket. Det är inte så att mina föräldrar ställer höga krav, utan jag pressar mig själv för hårt. Jag är perfektionist och nöjer mig inte förens jag har nått dit jag vill. Jag ska ha det jag vill ha helt enkelt. Får jag det inte faller min värld samman för några ögonblick, tills jag vågar igen. Och då ska jag ha det, ännu mer. Nåväl. Nu måste jag rycka upp mig själv och fortsätta med alla mina måsten.

Nu är jag sådär deppig igen. Och otrevlig. Och allmänt tråkig. Synd för Axel som får ta all min skit. Kanske jag slänger det på honom för att han är vår enda prick från det manliga släktet. Dessutom tar han inte åt sig av mina vresigheter, åtminstone visar han det inte. Tjejer är så fåniga och allt för bra på att göra problem av ingenting. Axel, du får stå ut helt enkelt. För trots det soliga vädret kan jag inte förmå mig att vara glad. Inte idag. Mitt låga tillstånd har säkert med månen att göra. Den brukar jag skylla på i alla lägen. En annan bitter upptäckt är att om man vill få något gjort måste man själv se till att det blir gjort. Låter ju ganska logiskt, men ibland blir det för mycket. Imorgon ska det dessutom bli kallt har jag hört. Inget jag känner för. Snart kommer nog snön tillbaka. Jag ska gräva ner mig. Eller skita i att spekulera, det vore nog det bästa. På tåget tidigare idag stod en snubbe som var mycket lik the one and only Kristian Luuk, så för en sekund föddes en gnista exaltion inom mig. Dock dog den ganska snabbt när rödtotten visade sig vara en helt vanlig, dödlig och tråkig tågvärd. Men, jag menar. En Kristian Luuk på tåget händer ändå inte, så vad kunde jag vänta mig. Har precis varit på modevisning och skådat Matildas för coola verk. Hon är överkreativ och begåvad vill jag lova. Imorgon tror jag förövrigt att det är fredag, alltid något. Jag och min iPod börjar dessutom komma bättre överrens, snart är nog även vi bundisar. Sengen kens ret nu.

lev väl eller far illa
so long
ännah

I can't get no place with you. I can't even get started with you. Har bara avverkat en ynka liten lektion idag för att sedan ligga ute i den sköna solen i väntan på bättre tider. Bättre tider var dansföreställningen i kulturan. En ganska bra sådan. När den var över luffade jag hem med bussen och tåget och benen. Köpte årets första körsbär, goda, mycket goda. La mig sedan på altanen för att sola, men kom snabbt på att jag är för rastlös för sånt trams. Dessutom har jag soleksem, precis som alla andra. Det måste vara något knepigt med solen, eller ozonlagret. Inte vackert. Cyklade till stepupen med morsån, slet som ett djur tills ansiktet var lika rött som väggen och cyklade sedan hem igen. Mamma fick en fluga i ögat. Då är det sommar. Har precis plockat ut min delikata kladdkaka från ugnen, så det får bli en liten sådan bit snart. Jag är inte bra på det där med avhållning från socker, så nu ger jag upp, en gång för alla. Det är verkligen ingen idé. Funderar även på att ta upp kyrkan på söndagar. Inte i religiöst syftet, för ett sådant existerar inte, utan i ett helt annat. Detta vet dock bara jag och Kalina. En hemlighet. Fnissöh. Imorgon är det den viktigaste dagen på året, lägg på minnet. Det är min dag. Hipp, hurrey för mig. Ska också köpa min efterlängtade kamera. Hurrey, igen. Iliaden kan gå och hänga sig och försvinna från mitt samvete. Orkar inte, förstår inte. Varför är den så viktig? Det är ju inte direkt så att dess historia haft överdrivet stort inflytande på eftervärlden. Vem är det som bestämmer sånt? Mi dånt gät, men jag antar att det inte är så mycket att göra åt. Här blir det för mycket strunt. Sengen ventar. So long,
Ännah.

En glad dag med glatt väder. Kan inte bli bättre, nästan. Musiken gick som vanligt som den gick, och Jens ville nog helst av allt strypa oss alla hopplöst misslyckade oduglingar. Men inte ens det förstörde min dag. Det var nog mitt väldigt lyckade nationellaengelskaprov som gjorde det hela. Jag är stolt, på riktigt. Julia och jag släppte loss och blev flygande flugor, bzz, i korridoren. Superflugsnygga. När jag kom hem glodde jag på American Idol med Kim, sen gick vi på promenad och diskuterade en massa oväsentligheter och kvinnliga problem. Hon är nog rätt trött på mitt tjat, men hon får stå ut ett tag till. Ändå tänker jag ofta att jag måste sluta spekulera, vilket kan bli svårt, eftersom spekulationer är en del av mig. Saker blir dock ändå aldrig som man tänkt sig. Nåväl, ett annat faktum är att jag har tröttnat på det där med solning. Blir alltför rastlös och får tretusen kilo spring i benen. Måste förövrigt sluta knapra marie- och digestivekex. Kommer bli svårt. Köpte en Cornetto och upptäckte med fasa att GB har bytt ut vaniljglassen inuti struten mot hallonsorbet. Katastrof. Sorbet är bland det värsta som finns i glassväg. Nåväl. Egentligen är jag för glad för att sitta här och klottra. Imorgon blir det mobbat kubbspel på skolgården, i hope. Godnatt alla russin.

So long, anna

Det slog mig nyss att vi alla någon gång kommer försvinna. För alltid! Allt som jag tycker och tänker, känner och hör, kommer att gå upp i rök. På några sekunder kommer jag bara vara historia, om ens det. Dessförinnan ska jag åldras. Kanske skaffa en drömprins, som efter några år av glans och lycka förvandlas till den mansgris som varje man innerst inne är. En otrogen jävel med läppstift på skjortkragen. Kanske att jag tvingas klämma fram en hel skara gnälliga ungar. Dem kommer jag pryda som julgranar med reflex, långkalsong, overall och yllemössa. Allt det jag som mest föraktar kommer ligga på toppen av min prioritetslista. Jag kommer att bli trött, grinig, rynkig och hängig för att slutligen bli bästa bundis med plastikkirurgens alla knivar. Samtidigt skall jag också hinna med en lysande karriär, mycket pengar och en välutrustad combi-Volvo av senaste årsmodell. Innan dess måste jag dessutom leva ett minnesvärt och idylliskt tonårsliv, men hur fan ska det går till? Jag börjar bli rädd nu. Hur ska jag hinna med allt, och hur ska jag orka. Var tid har sin charm sägs det ju, så jag kramar min tumme hårt och hoppas på det bästa. Dö kommer jag ändå att göra, förr eller senare.

Vill inget hellre än att sätta på en riktig snyftare och gråta en skvätt. Allt känns så mycket lättare efteråt. Jag är på både gladflummigt och deppigt humör. Hur det går ihop vet jag inte, men så är det. Jag har nog påpekat det förut och gör det igen; jag är en kluven filur.  Och vimsig, men ändå skärpt. Jag förstår inte. Ajje har beskrivit mig som väldigt aaouuääahootiiaalliääjää. På ett ungefär. Jag tar det positivt, faktiskt. För det låter så korkat kul. Jag är lite spasmig av mig. Idag har jag förövrigt wackawacka-spelat i gatan med mitt guldkorn Nadja, flängt i stan med Sara, Fanny och Julia, åkt pendeltåg med en fascinerad Julia till Kungsmässan, köpt ett linne, ett armband och ett halsband, blivit irriterad på tågvärden och västtrafiks korkade biljettsystem och gungat på snurrgungan för första gången på år. Det var jätte kul och för Julia var det en förstagångenilivet-upplevelse. Jag tror hon uppskattade vår lekplats. Barn vill bara vara barn.  Därefter har jag cyklat upp för hela långa backen med tung ryggsäck, ätit sushi, duschat, pratat i gåtor, skrattat åt ingenting, druckit Söders Höjder, pratat med Kim, ätit ett halvt kilo vindruvor, klagat över magont, samt njutit av våren. Egentligen borde jag verkligen sova nu, men orkar inte ta mig härifrån. Datorn är en sann och trevlig vän. Han står dock på golvet, så ryggen blir alltför seg. Jag kommer få förslitningsskador redan innan jag börjat jobba på riktigt. Det kan inte vara bra. Jag och Jamie är föresten riktiga bundisar numera. Tyvärr kan jag inte ha med honom hela dagarna, men hoppas på en ny iPod i födelsedagspresent. Om så inträffar ska jag ha sälle med honom every minute. Närkontakt av fyrtioelfte graden, typ. Jag har föresten instiftat ett nytt elkontakt tecken. Status varning på det. Elkontakt är min takt och elkontakt är din takt. Ungefär så kul är mitt liv för tillfället. Dags för kärleksdepp. Love till er alla torkade och korkade vindruvor.

So long, peace out to all peas on earth.

Söker efter dig, barnet i mig. Söker efter mig, barnet i dig. Börjar bli lite G jag med. Inte illa alls.