varför jag inte kan gifta mig med dig.

morgonpigg som jag blivit är jag redan vaken sedan länge. det där med att fånga dagen har panikartat etsat sig fast, och pockar liksom på där inne, envist som fan. men bättre det än tvärt om, antar jag. åskmolnen hånade mig genom pikluckan när jag vaknade. mullrade lite dovt och illvilligt. vädret bedrar mig. för nu när jag med största ansträngning har tågat och bussat mig uppåt för att ta vara på de vackra dagarna, segla och jobba på min tan (som aldrig kommer infinna sig oavsett, mina pigment säger emot), vill solen ändå inte visa sig. dock tycker jag mig se den strida fram, genom det mörka täcket. ja, heja solen! den kämpar åtminstone för mig. och det i sig, är faktiskt ganska fint. låt oss bli trogna kombattanter. nej, fan ta datorn. nu ska jag sätta mig på akterdäck och fånga den jävla dagen, som jag så strongt propagerat för. jag ska avnjuta färska frallor, dricka te och apelsinjuice. läsa gp och kanske lösa korsordet, bara för att. allt i lite lagom svensk semesteranda. härliga, tråkiga, härliga lagom. NU SKINER SOLEN! bästa, bästa kombattantvän. vägen går ännu vägen. so long, suckers.