ärnst

jag har pratat med väggen. nej, det har jag inte. men tanken slog mig och kanske hade det varit bra. för väggar är likgiltiga. de lägger sig inte i där de inte borde (nej, de lägger ju sig inte i överhuvudtaget), de tar inte ställning och kläcker inte heller fel kommentarer vid fel tillfällen. de bara står där, rakt upp och ner. så simpelt, men så bekvämt. det är bara till att låtsas att det lyssnar. jag kan säga precis vad jag vill om precis vad jag vill. orden behöver liksom inte komma ut rätt och de kommer aldrig att nå obehöriga. åh, det låter så bra. men om verkligheten verkligen är så vet jag inte än. och om jag någon gång skulle våga testa kan jag bara anta att det skulle kännas en aning weird att föra monolog med väggen. eller säger man kanske mot väggen? eller för?  för den är ju inte direkt delaktig. inte mer delaktig än jag själv bestämmer att den ska vara. någon gång när jag är i behov ska jag testa. sen ska jag analysera resultatet och återkomma.

onsdagar är till stor del från och med nu fyllda med absolut ingenting. tre långa håltimmar där det inte finns mycket mer att göra än att ägna sig åt godisätande och meningslöst dravel. men åtminstone slutar de bra med livskunskap hos the one and only peter. åh, han är för underbar. ett riktigt flummtroll med pippitröjor och stickade strumpor i sandalerna. där kommer det bara filosoferas och diskuteras. lugnt, skönt och coolt. ett och annat äpple lär också bli uppätet.

när jag försökte fylla ut min långa håltimme med absolut ingenting kom jens med den tråkigsåattdenbliroliga idén om att samla metro på hög i mitt skåp, bara för att se hur lång tid det skulle ta att fylla hela nederdelen. om jag ska förverkliga detta eller ej har jag inte bestämt. men jag ska nog ge det ett försök i en vecka iaf. och apropå metro. jag råkade av någon lustig anledning snegla över mitt dagshoroskop, och trots att jag bestämt mig för att inte tro på sånt kan jag inte låta bli att göra det iaf. åtminstone inte när det stämmer, och det gör det ju ofta. Oxen 30/8; oroa dig inte för saker som ännu inte hänt - ditt sunda förnuft borde säga att du förstorat upp ett problem. hej, det är läskigt och ja, jag måste verkligen skärpa mig på den fronten. åh, julia har alltid rätt. den bruden är cool och efter att hon stått ut med mitt dravel då jag lättat hjärtat (eller i mitt fall mestadels hjärnan) känns allt så mycket bättre igen. jag förstår inte att hon orkar. men det gör hon och jag är tacksam. tacksam vore jag också för en säng, men mitt jag har inte fått övertaget om detet. jag lär bli sittandes. men inlägget bör nog avslutas, det blir alldeles för mycket ingenting av absolut ingenting. så gick det idag.

kärlek,

äärnst.