ärnst

hela världen andas höst. affärerna är överrösta med skolväskor, stickade tröjor, kalendrar och annat fult. luften är kylig och luktar inte längre sommar. jag har så smått börjat få tillbaka medvetandet, men det lär ta tid. för jag kan inte ens själv förstå vad som har hänt, varför det hände eller ens när. det mesta är oklart och jag är en punkterad ballong - igen. kanske tejp och karlssons kalasklister kan hjälpa?

kanske att jag ska börja skita i världen, eller åtminstone alla mina principer. inte för att de har något med världen att göra, förutom det faktum att min värld styrs av principer. nu orkar jag inga spel, och fuck för allt som har med stolthet att göra. jag orkar inte försöka och jag orkar inte låtsas. jag vill bara vara och bara leva.  låta saker och ting komma som de vill. det är så jävla mycket lättare sagt än gjort, men allt är möjligt. livet blir som det blir och allt har en mening. vare sig den meningen ger något bra eller inte, så löser sig saker och ting alltid till det bästa - förr eller senare. något annat vågar jag inte tro. om saker och ting kan bli värre nu, gräver jag ner mig och lever livet som en blomma i öknen. eller så tar jag tag i mig själv, biter ihop, reser mig upp och landar med rak rygg. jag kan inte förneka mina känslor och jag kan inte längre kontrollera dem, men jag kan själv välja hur jag vill förhålla mig till dem. det är inte svårare än så. jag ska förhålla mig på bästa sätt, och i och med det överleva med bravur och glansen i behåll. natten kallar.

so long, over and out
ärnst.