ärnst

förövrgigt trogna besökare: det blev ingen caffé latte idag för mjölken var slut. mamma lånade några koppar av grannen, men då fick mjölskummaren krupp (mitt krupp) och dog. dags att byta batterier? inte nog med det: det ösregnar och vintern är så långt bort den kan komma (semester på sydpolen?). men trots detta och trots mitt djupa deepdepp känner jag att det är en bra dag, och plötsligt mår jag mellan raderna faktiskt bra. jag är jobbig berg-o-dalbana, ombytlig som få. och jag blir inte klok på mig själv nånstans, men det är kanske som det ska vara då!? varken mer eller mindre. ibland behöver man bara acceptera att saker och ting är som de är. som med matten. accepterar man bara att x upphöjt i noll alltid blir ett, så är det jävligt mycket lättare att fortsätta räkna. fick jag fram min poäng nu? hursomhelst, vad gör jag? mongoväck - still haahaa.

(men helvete, jag är fortfarande en jävla struts)