and it takes a road to go nowhere

varför slår jag mig på benet när jag skrattar?

anna: "... och så brukar han komma till mig 'anna, vet du... den har vuxit en centimeter...' "
julia:   "ja, dom är så jävla fixerade!"
carro: "... men fatta vad kul ändå... att ha något som växer där nere..."

ännu en givande konversation mellan oss på bussen, och egentligen var nog även detta lilla ordbyte bara roligt just där och då - som vanligt. snart är det jul, jag vill spy. det var det hela från fredagen.

and it certainly takes a road to go nowhere,
ärnst

Kommentarer
Postat av: Julieet

ge daj. jul är mysigt och inte spy. försök iallafall, som jag att njuta. haha. själv känns det lite som sunes jul hos oss då branlarmet just nu går (som vanligt) och mamma bränt vegetarisk jansson eller något. humzzz ;) god jul lövet! call ya läjtör!

Postat av: anna

haha, fan vad kul! här kommer snart galna ingifta släkten. shitmalacka, heja JULEN!

2006-12-24 @ 13:44:56

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback