ärnst

trots att det regnar och ällmänt försommarochabsolutintejulväder-väder, och trots att de jävla pendeltågen inte går som de ska någonstans på grund av allt vatten är jag på fruktansvärt bra humör. ja, trots att jag är tät som d.trump i näsan och trots att julen är här på söndag fastän jag fortfarande tror att det är augusti och varken vill eller kan förstå att det inte är så, är jag glad. jag tog mig en titt i spegeln när jag kom hem, och konstaterade att det jag såg var jävligt snyggt (ni får ursäkta, men med all uppriktighet var det så jag kände). därefter gick jag upp och tog en hårtvätt och drog till med lagom sexigt handdukstorkat hår, och återigen var spegelbilden tilltalande (synd att det inte är lagom handdukstorkat jämt). jag tror jag ska inleda en relation med mig själv, så mycket enklare (shit: förlåt, det där lät allt för suspekt, men det var trots allt bara en tanke som slog mig). äh, jag är sjuk i huvudet. tillbaka till det där med trots-andet: trots att det är allmänt kaos pga. av regn, översvämningar och allmänt stora vattenflöden, och trots att jag spenderade väldigt för mycket onödig tid i skolan (närmare bestämt 4,5 timmar utan lektioner) när jag istället hade kunnat ägna mig åt mer väsentligare saker än så är jag fortfarande glad. mycket tack vare mitt och julias härliga, men desperata driva-med-estet-folket-försök, vilket vi fortfarande inte vet reaktionerna på. dock har vi kommit på världens grymmaste handlingsplan, men den kan jag inte nämna: HEMLIGT! pysseldag på jullovet är det enda som kan knystas. lagom mycket godis (inkluderande en red meter), samt trevlig utsikt (dock med resultatet suktande begär) gjorde säkert sitt även det. men återigen till trots-andet: ja, trots att vi väntade 4,5 timmar på hule-showen som visade sig vara... mindre bra, och trots att jag tvingade mig själv runt i en varm, blöt, trång och regnig stad (trots att jag sjuk som ett SJUKT jag) för att göra tomtens säck komplett (jag är inte ens nöjd med mina julklappar, vilket suger för det är inte kul att ge bort sådant som inte känns "hmm, så rätt"), är jag FRUKTANSVÄRT tillfreds och glad. det är inte klokt och jag förstår inte var det kommer ifrån, men jag ska inte klaga. det är som att jag blivit helad utan att förstå det, eller helt omedvetet kommit till insikt med något (vad det skulle vara vet jag inte heller - det är inte mycket jag vet (ännu en tanke som slog mig) får man föresten göra parantes i parantesen?).  hursomhelst, mitt undermedvetna styr mig, och för tillfället styr det mig bra. axel har förövrigt lämnat för sydafrika, no more junior-jesus för oss på ett tag. kanske att han helade oss i lördags, så att vi (julia sterner och anna bergman) ska klara oss utan honom tills han återvänder igen!? (notera: djupt funderande med halvslutet vänsteröga, framskjuten underläpp, harmoniskt huvudvickande och karaktäristiskt skavigåutenstund-hummande): den tåls att tänkas på. jag känner för lite PIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIP (=censur). åh, jag vet faktiskt inte vad det är för fel på mig idag, mer än att min skalle är sjuk och att hjärnan är förlorad i en fet smog. men jag är åtminstone inte ledsen just nu, utan faktiskt bara harmoniskt glad och nöjd. ja, för trots att jag har skrivit ett flippat och fruktansvärt osammanhängande inlägg och då så grovt gått emot alla mina principer är jag inte besvärad, utan bara glad. jag jag är ju snygg(G), och så fick jag ju MVG på mitt matte-prov, samt håvade in ännu ett MVG (shk). detta betyder att jag är ett fucking MVG-barn, men i'm fucking pleased med det: jag är cool = jag älskar mig själv idag, och det är så det ska vara. men tyvärr är det i det här landet inte tillåtet att tänka så, utan istället ska man bara tycka att man är måttligt bra. annars finns ju risken att tendser till högmod bubblar upp, och sådana synder är syndiga nog att ens bara tänka: jag protesterar (!) och fortsätter att älska mig själv lite till...

^{p.s. jag tror jag har gått och blivit labil... eller?}