attracted
uppdatering, mest för sakens skull. inte för att jag vet hur jag ska formulera mig, men det spelar nog ingen roll... egentligen. för jag har inte ens något att formulera. egentligen borde jag kanske skriva om alla människor jag träffat, alla tv-program jag sett, all mat jag stoppat i mig, om hur snygg Jake Gyllenhaal är... men, det känns så... äh, vem bryr sig lixom. nu ska jag springa. jävligt långt. hej då.
ehm, jag är tillbaka. klockan är 00.26, jag borde sova, men modet har svikit mig ganska rejält. jag är verkligen tönt.se. jag hör spöken och potensiella mördare några gånger för mycket varje minut. axel försöker lugna mig, det går inte så bra. jag är dödligt trött, men måste ändå vänta tills jag verkligen somnar då jag lägger mig. hej, jag är paranoid. tur för mig att jag börjar sent imorn (även om nio är en ganska blödig tid att gå upp). nu är det hursomhelst inte långt kvar, bara tre dagar. det känns underbart och tråkigt, men mestadels ganska lättande. snart slipper jag i alla fall den jävla diskmaskinen och socialfallets minst sagt... outhärdliga stank. men jag kommer sakna johan, för han är gullig. och snäll. och lite dirty. rolig. jag är varm och trött och lite rädd, men faktiskt inte så mycket längre. fast det kommer nog tillbaka så fort jag stängt av datorn. äh, jag klarar mig. imorgon hoppas jag på lugn, men det blir det nog inte. jag har ont i nacken också. nu var det sagt. föresten vill jag ha en kram. en riktigt varm, hård och beskyddande kram. och en liten dos kärlek. kanske en kopp te. och knäckebröd. en film. eller bara sömn. godnatt.
ehm, jag är tillbaka. klockan är 00.26, jag borde sova, men modet har svikit mig ganska rejält. jag är verkligen tönt.se. jag hör spöken och potensiella mördare några gånger för mycket varje minut. axel försöker lugna mig, det går inte så bra. jag är dödligt trött, men måste ändå vänta tills jag verkligen somnar då jag lägger mig. hej, jag är paranoid. tur för mig att jag börjar sent imorn (även om nio är en ganska blödig tid att gå upp). nu är det hursomhelst inte långt kvar, bara tre dagar. det känns underbart och tråkigt, men mestadels ganska lättande. snart slipper jag i alla fall den jävla diskmaskinen och socialfallets minst sagt... outhärdliga stank. men jag kommer sakna johan, för han är gullig. och snäll. och lite dirty. rolig. jag är varm och trött och lite rädd, men faktiskt inte så mycket längre. fast det kommer nog tillbaka så fort jag stängt av datorn. äh, jag klarar mig. imorgon hoppas jag på lugn, men det blir det nog inte. jag har ont i nacken också. nu var det sagt. föresten vill jag ha en kram. en riktigt varm, hård och beskyddande kram. och en liten dos kärlek. kanske en kopp te. och knäckebröd. en film. eller bara sömn. godnatt.
Kommentarer
Trackback