ärnst

jag ser bara hur långt jag kan ta det. kul? ja. snällt? nej. vem bryr sig. jag är bara trött, har ont, gnäller mest och tycker väldigt synd om mig själv. livet är allt för besvärligt. imorgon är det sista dagen, äntligen. hur mycket jag än kommer sakna det, så är det jävligt lättande att det är över. det är jobbigt och vädret är fint. jag är blek. efter sommarn kommer alla vara bruna och vackra. jag kommer vara blek, (fet, bara för att det gör sig bra) och ful. när alla andra har lapat sol, har jag lapat matos. mina fingrar luktar mat, mitt hår luktar (trots att det är noga tvättat) mat, allt luktar mat. jag känner mig äcklig (och negativ). ska fortsätta min självömkan med te, film och choklad.

so long, änabänäna.