ärnst

Nu är det måndag, det regnar och är allmänt trist. Mamma fyller år, jag väntar på mat. Midsommarhelgen är över, vilket känns ganska trist eftersom detta är en av de bättre tiderna på året. Det blev godisträd, fotboll, jordgubbar, grill, glass, tårta, bullar, godis, ännu mera jordgubbar, lite mer fotboll, bad, flumm, femkamp, musik, långbord, sill, dillpotatis, sovning under bar himmel eller på studsmattan (beror på tidpunkten), men också en himla massa skratt och galenskap och dans kring midsommarstången (vilket faktiskt är det bästa). Dessvärre blev det ingen midsommarkrans för mig i år, men jag klarade mig rätt bra ändå. Jag sov inte många timmar, men hade desto roligare. Jag mosade myggor i håret och pratade en himla massa strunt. Midsommar helgen for life, tack.

Idag gick jag upp vid SEX, bara för att sjunga för mamma. Jag tog bussen till Gunnebo med Linda för att hälsa på min blivande arbetsplats – jag vill INTE jobba! Men pengar får jag, då känns det nog skönt. Men tills dess… jag får stå ut. Jag tog östersundståget till Kungsbacka, köpte klart mammas födelsedagspresent (lite sent kanske, men endel av den behöver faktiskt levereras som färskvara). Den är hursomhälst skit fin, ett riktigt mästerverk. När jag var klar med dagens måsten åt jag min dagliga dos knäckebröd och tog sedan 767:an till Snipen, Billvallyet och älskade Jöliah. Hon var glad och skit brun. Jag kände mig som en blek sill från Alaska nånstans. Vi badade och hoppade hopptorn och sådant ballt. Det regnade, men kändes ändå väldigt somrigt. Mina fötter dog efter den långa barfota promenaden i regnet, men väcktes till liv av varmt vatten och gosiga fårskinnstofflor. Vi åt rostat bröd, mariekex och drack te och bluebärysåpa. Himla mysigt och himla gott. Det pratades en massa tills Julia var tvungen att åka till Franz på Bernaps (eller vad det heter, mi dånt knåw så att säga). Jag fick luffa hem i regnet med bussen. Kom hem, la mig i soffan och åt en massa choklad. Sedan dess har jag inte gjort något av det vettiga slaget at all, men bättre tider nalkas (i hope). Det väntas åtminstone jordgubbstårta och andra smaskigheter, samt lite hipphurra-sång. Det kunde vart bättre, men i stort är det absolut inget fel på det.  

Det finns en himla massa saker jag inte längre klarar av. Jag är ledsen, men det går helt enkelt inte att vara trevlig längre. Uh, jag orkar inte. Nu ska jag i alla fall äta.

lev väl eller far illa,

over and out

//ärnst.