ärnst

Egentligen vet jag inte vart jag ska börja eller ens vad jag ska skriva. Jag är trött, uttråkad och ganska oinspirerad. Saker och ting går inte min väg, jag suckar, men traskar vidare. Inte mycket mer att göra. Jag går omkring i min bubbla, lyssnar, kommenterar och funderar. Mina tankar skiftar egentligen inte särskilt mycket från dag till dag. De är de samma, ganska tryggt. Vad jag ens vill ha sagt med detta har jag ingen aning om, det lämnas åt läsaren, i guess. Jag tror bara jag behöver en liten blottning av mig själv, eller något åt det hållet åtminstone. Nu vet jag inte hur jag ska fortsätta, antingen blir det en helt vanlig avrundning till denna meningslösa bekänning, eller så fortsätter jag med en kort resumé av min tillvaro.

Det blev det sistnämnda, hej. Ingenting särklist har inträffat. En friluftsdag har blivit avklarad, ett antal träningspass genomlidna, några kilo godis uppätna och ett antal One Tree Hill avsnitt har frälst mig. Det är sjukt, galet, jag vet inte mer. Men bra är det, i enjoy. Kim, vad i helvete har du dragit in mig i? Nåväl, jag klarar mig. På lördag åker jag dessutom till Grekland med mam. Det ska bli avkopplande och jävligt skönt. Jag ska leta skor och väskor, och när de väl är funna ska jag köpa dem, känna lyckan för stunden och återvända hem för att sedan slänga in dem i garderoben. Det brukar bli så åtminstone. Dessutom vill jag hitta en klänning, men en klänning vill inte hitta mig. Jag kanske borde inse (vilket jag nog egentligen redan gjort några historier bakåt) att jag aldrig kommer bli en söt flicka i en söt klänning. Det är inte jag, helt enkelt. Inte ens en kjol kan jag trivas i. Nåväl, tack för byxorna iallafall. Nu rinner jag iväg till sådant som jag själv anser är beyond oväsentligt. Trots att jag är ledig imorgon bör jag sova. Är faktist trött. Hej avrundning, hejhej och hejhejdå.

over and out,
ärnst!