ärnst

okei, det är måndag - IGEN! jag förstår ingenting (som vanligt). idag drog indvalen igång igen vilket betyder heido sköna måndag, sköna onsdag och sköna fredag. dock lär det ju bli en hel del kemi vilket jag faktiskt, tro det eller ej, älskar. hur det blivit så har jag ingen aning om, men verkligheten är allt för ofta ett litet mysterium. mina känslor är återigen på väg att svika mig, men på helt andra plan än vad som hör till vanligheten. I CAN'T CONTROL MY SELF, och det är fördjävla skrämmande och läskigt, vilket leder till att jag blir skrämmande skräckslagen och helst av allt vill gå och dö. gå och dö. gå och dö. men, jag försöker rycka tag i mig själv för jag kan inte gå runt hela livet och vara en feg, kontrollerande idiot (även om det hade varit att föredra ur bekvämlighetssynpunkt). nej, tack - SKÄRPNING! i alla fall. även denna helg har varit händelserik och sömnlös. jag kom hem halv fem i fredags natt/lördags morgon (hur man nu väljer att se det) efter dåsiga timmar i mr.c's soffa. fyra timmar senare ringde klockan och det var dags att återigen öppna ögonen för att ta mig an dagens audition med julietat. vi var trötta som små grisar, men annars hade vi det så där lagom mysigt roligt. går det ihop? hur det gick behöver vi inte snacka om (och hur det ska gå nästa vecka på den seriösa operan vågar jag inte ens tänka på). men, som någon vis någon gång yttrade; en erfarenhet är alltid en erfarenhet. vist värre, ah. efter detta somnade jag några ögonblick på nisse (inte bra, men jag var TRÖTT) i väntan på kim. vi luffade vidare till miket för indonesiska kycklingspett i jordnötssås, mhm. jag älskar mat. därefter hade jag för plan att åka hem och sova, men istället blev det hulahula-party och ananasdrinkar (mindre lyckat, men bättre än sängen). därefter blev det trask i natten ända upp till ut-i-helvetet-skogen, men jag överlevde det med. avslutade natten framåt morgonkvisten med te och pepparkakor. i går hälsade vi på sara och det var underbart att träffa henne igen och hon har blivit så jävla snygg. keep it up, jag förstår inte hur du klarar det! därefter var jag lika död som alltid och hade för plan att gå och lägga mig tidigt, men riktigt så blev det inte (som vanligt). denna plan hade jag även för kvällen, men det gick lika åt helvete med det idag med. jag kommer förstöra mig själv (öhm, jag är redan förstörd). apropå ingenting, jag glömde nämna att jag och kim faktiskt av en händelse stötte ihop med idol-danny i nordstan. han är söt, JEZUZ, och vi blev som små fnittriga fjortisar. alldeles så där lagom pinsamt, men what tå do som julia säger!? mitt humör ligger nere hos lucifer (vilket det gjort större delen av dagen), jag förstår bara inte varför. mitt huvud dunkar, halsen värker och ögonlocken är tunga. jag lider av sömnbrist (vilket kan vara svaret på mitt låga humör), och måste verkligen sova. VARFÖR SOVER JAG INTE? det är fan inte lätt när det är svårt (också ett jävligt vist uttryck). jag är mycket för det där med visa uttryck tror jag. återigen, inlägget saknar poäng - vad har hänt?

måste gå och dö. hej, jag ska gå och dö. jag går och dör (långsam promenad?) jag är en mås.

adjo!

jag har återvänt till skolan, fången och uttråkad. jag måste sammanfatta råd&rön, men finner det fördjävla meningslöst. det är ju bara att läsa innehållsförteckningen om man vill ha reda på det. jag blir trött (och hungrig. och dampig. jag är dampbarn. heihei). det är fortfarande ett jävla haahaa, vilket egentligen kanske är positivt. jag vet faktiskt inte själv. illa mår jag fortfarande, vilket jag gjort sedan i söndags. vad är det för fel på mig? jag behöver spy, men kan inte med att stoppa fingrarna i halsen, även om det skulle vara en befrielse. det blir inte så mycket mer än flummiga msn-konversationer och tre dussin blaja (och så bajz förstås, vilket har slagit ner som den värsta bajztrenden ever). åh, när ska vi växa upp? jag mår föresten fortfarande illa och har inte en enda poäng med mitt inlägg. jag orkar helt enkelt inte vara seriös, och jag orkar inte orka för det är fördjävla jobbigt. jag behöver lite kärlek, så GE mig, tacKk!

so long,
ärnsti.

jag har väldigt ovanligt nog blivit klar en hel kvart innan jag måste gå, och finner inget vettigare att sysselsätta mig med än att klottra ner lite blaja. jag känner hur ett flummdamptillstånd långsamt gör sig märkbart. absolut inget ovanligt med det, det hör nog mer till vanligheterna numera. egentligen skulle jag vilja dampa loss hela inlägget... men det skulle ju strida så enormt mot mina principer. och sådana har jag många av. jävla principer. vad är de egentligen värda när verkligheten slår till? inte mycket, knappt ett skit. så det får (trots att det tar emot) bli lite UGHGHGHGH, klrtmhdfhdfsnljöadhgjafg cdfohefpe whi whefo v. så känner jag mig idag.

... det feta jävla felet med mig är att jag allt för lätt, allt för ofta blir kär i kärleken (längre än så vågar jag inte ta det, för det innebär ju att man måste bli känslomässigt engagerad. och blir man det slutar det ändå alltid med att man blir sårad, och det är ju onödigt. jag är fördjävla feg). det suger. och så lider jag ju av mitt feta askungekomplex. det suger det med. dessa båda i kombination: illa! ändå skrattar jag... jag blir fan inte klok på mig själv nånstans...

vid närmare eftertanke: - allt är som det ska vara (bortsett från att jag nog förlagt min hjärna i en fet smog). och andas gör jag ju fortfarande, vilket är ett gott tecken?! syre in, koldioxid ut typ, och jez, jag lever. hurvida det är ett bra eller dåligt konstaterande har jag inte bestämt mig för än. jag har inte tid att blaja längre, tåget väntar.

måste skratta -
julia, ska vi skratta nu? xD

so long,
ärnst.