ärnst

för att ta vid där jag slutade. CHOKLAD. jag har just gjort den förskräckliga upptäckten av att komma på mig själv med att äta piratkopierad marabou. skamligt. JAG HADE JU SETT FRAM EMOT ATT MÖLA EN AROMFYLLD OCH KRÄMIG KAKA, men den smakade mer som en blandning av mjöl, bitarna i chokladkalendern och arabchoklad och alltså inte vad jag hade väntat mig. har jag förväntat mig en riktig, krämig och himlagod marabou vill jag ju ha det också (lev med att jag byter tempus som jag behagar). måste köpa en äkta (om nu inte denna mot all förmodan är äkta). och om så nu är fallet, att den är äkta, ska jag reklamera den (jupp, vi fick besök av herr konsumentvägledare idag, så jag vet mina rättigheter som konsument). jag ska dra nytta av dem och kräva minst en flyttlåda full med choklad. kan ju bli ett riktigt uppköp trots allt. dock skyler det inte den besvikelse jag nu känner över att det smakade piratarabchoklad rättigenom när jag faktiskt sett fram emot en vidunderlig smakupplevelse. så dagens lärdom tillsvidare får bli: köp aldrig king size marabou av ett internationellt flygbolag på en flygtur mellan london och göteborg. det var nog det hela. nu måste jag ta tag i relationsproblemet julius caesar vs ärnst, vi funkar helt enkelt inte – och det är ett problem, han påverkar trots allt mitt svenska betyg. fördjävligt! han är ju inget annat än en fossil av märklig sort, stendöd. hursomhelst. so long igen, adjo!