ärnst

jag är inte riktigt mig själv för JA, jag saknar dig. jag lider av mitt extrema askungekomplex med längtan efter lyckliga slut och "...och så levde de lyckliga i alla sina dagar". men jag vet, lyckliga slut extisterar endast, JA ENDAST, i hollywood, de gamla sagorna och all annan förskönad skit som trycks upp i ansiktet på en vare sig man vill det eller inte. jag vill ha ett enkelt, problemfritt och önskvärt liv. ett liv som på förhand är bestämt, liksom styrt av ett manus. det kanske är tråkigt, men fan så mindre ovisst och kanske att man en gång för alla skulle bli kvitt den gnagande otåligheten och ovissheten. JAG ÄR TRÖTT PÅ ATT VÄNTA. vänta på bussen, vänta på vattenkokaren, vänta på tv:n, vänta på provsvar, vänta på uppstart, vänta på uppsving, vänta på livet, VÄNTA PÅ ATT TIDEN SKA GÅ SÅ ATT MAN SLIPPER VÄNTA MER, och tillsist, jag är trött på att vänta på... ja, dig. men samtidigt tickar tiden på så fruktansvärt fort att man varken vet ut eller in, eller knappt ens vad som hänt och inte hänt. så, det enda jag ber om, det är simpelt, är att mitt liv får ett färdigt manus med ett lyckligt slut så att jag blir kvitt min frustration och mitt askungekomplex. för det SUGER.