ärnst

hej, jag är en inbillning. ja, jag är ensam här inne. åtminstone tror jag det. och det är ett problem. jag har slatter i knäna, skit på er, hej då! oj, det där skrev jag nog mest för att lätta upp stämningen som råder mellan mig och mig. ja, för den är ganska spänd ibland. som ett hårt spänt gummiband på bristningsgränsen ungefär. och när det är väldigt nära att brista, får jag dra till med nåt drastiskt. som att låta orden komma som de vill, helt opassande. för jag försöker liksom få ihop mig själv. det sunda jaget finns här någonstans, det som är helt normalt. men mitt sinnesrubbade och känslostörda jag får ibland övertaget och skenar iväg. då försöker jag faktiskt prata med mig själv (väggen får vänta tills vidare). som för att samla mig själv, och kanske för att plocka fram förnuftet och normaliteten igen. men också för att se så att jag fortfarande har en röst. för om man har en röst och kan tala måste man ha luft. mycket luft. annars kan det bli svårt att få svängning på stämbanden. och om jag både går och talar måste jag ju också andas, inte sant? jag tar det som ett gott tecken. jag är levande. inte speciell eller extraordinär på något sätt, utan bara levande (en sådan egentligen KONKRET sak som det där med huruvida jag är levande eller ej, kan jag ibland ställa mig frågande till). menhursomhelst. det där med att jag är levande innebär kort och gott att jag när som helst kan dö, men då är det så. för dör jag så dör jag och då är jag död och kan inte göra något åt det. simpelt. än en gång, jag är ingen illusion, trots att jag ibland hoppas. vissa dagar kan jag få känslan av att jag sitter på ett moln och ser ner på mig själv. men jag kan inte kontrollera vad jag gör, utan mer bara hånskratta åt mig själv och mina principer, mitt agerande, mitt störda sinne och min förvirrade själ. stämpla mig som en aning sinnessjuk, störd eller rentutav dum i huvudet. jag kan inte klandra dig, hade gjort precis samma sak om jag suttit i dina skrynkelfula byxor. men jag har läst för mycket dramatik och börjat fundera i fel banor. saker och ting har nog krockat och blandat ihop sig och sedan slagit sig ut i en enda röra. som sagt. det jag skriver är en röra. skildrar kanske min hjärna. risgrynsgröt ungefär. eller havregrynsgröt. eller kanske kompost. måste rensa tankarna. jag ska springa. jag springer snart. får se upp för kossan. du vet hon som vill stycka mig och sen äta mig. smälta mig i alla fyra magarna. jag ska springa fort, komma ikapp mig själv.
jag är ett skämt.

ps. glöm allt. ds