ärnst

hjälp, det var nästan en vecka sedan jag sist bloggade. men jag har inte haft någon större lust. mitt liv är tråkigt och känslorna har svikigt mig rejält. inte ens dem ger mig något att begrunda mig i, att sysselsätta mig med. jag är likgiltig rakt igenom. har absolut inte lust med någonting, det bästa vore om jag kunde försvinna. inte dö, utan mer bara upplösas. som man kan hälla vatten på en målning för att få den att försvinna, skulle jag vilja att någon suddade ut min existens. jag vill leva ett kravlöst liv, men jag vet att det är en omöjlighet. skolan tar upp all min tid, jag till och med drömmer om den. och när det väl finns tid över orkar jag inte med annat än mig själv och mina andetag. och det är sorgligt. egentligen är jag översocial och i stort behov av umgänge. men nu.. jag har ingen aning. kan jag inte bara få upplösas? åtminstone ett litet tag? sen kan jag komma tillbaka igen. någon kan på nytt få måla mig som en levande varelse, en existerande människoliknande figur och en flicka med ambitioner. måla tillbaka det som en gång fanns. låt er dock inte tro att jag är självmordsbenägen, det är inte alls vad det handlar om. det enda jag begär är ett kravlöst enkelt  liv. åh, jag glömde att sådana inte existerar. jag är lat, jag vill vara en glidare och mitt största problem är att mina problem är såpass små att de knappt räknas som problem, men de gör lika ont för det. det suger, för jag har egentligen ingen rätt till att bete mig som jag gör. jag är kluven och jag är likgiltig helt jävla rakt igenom. så för stunden, sudda ut min existens.