ärnst

det skriker PMS om hela mig, vilket är jobbigt, inte minst för min stackars omgivning. de som får ta de hårdaste slagen är nog mamma och pappa, men det tycker jag gott de kan ta. på träningen ploppade det ständigt upp spydiga och elaka kommentarer så fort ledaren sa något, jag kan verkligen inte hjälpa det. till slut blev det till och med så att jag hånskrattade åt henne, men bara för mig själv. usch, vilken hemsk människa jag är. som om jag själv vore perfekt!? pappa vägrade följa med mig till IKEA, så susanne fick dras med mig istället. och det var nog bättre, för hon har tålamod och en lite mer generös plånbok. lyckades utöver allt krims jag köpte även snacka till mig en golv till tak spegel för niohundra spännisar. det krävdes inte ens en övertalning, utan mer ett snyggt upplägg. när jag bor här i uteihelvetetskogen blir jag liksom som bortkopplad från verkligheten. har tom glömt att det är skola imorn, så läxorna som skulle bli gjorda är fortfarande ogjorda och hej, jag har dåligt samvete. det är förövrigt väldigt mycket kossor i min värld för tillfället. överallt snackas det kor. schweiziska vildkor som absolut inte får klappas, lösa kor på E6:an, min sadistko och oscars alla kokläder (ja, sådana med kor på). jag sover till och med själv i en pyjamas överprydd med kor. dessutom lyckas jag se bregottfabriken minst tre gånger om dagen. undrar om det betyder något, att jag egentligen kanske är en ko. eller att jag åtminstone hör ihop med dem på något sätt. tänk om jag kan prata med dem? nej, varför funderar jag ens. det lever väl många kossor här i världen helt enkelt. lågsint, men realistiskt. vad fan är lågsint för ord föresten? äh, nu lägger jag ner. har egentligen inget mer att delge mer än att jag är ovanligt lugn och sansad. inga överspel, inget drama och inga översvämmade känslor. ovanligt, men för stunden ganska skönt. det kräver ingen stor tankeverksamhet, utan mer menlöst tumrullande. jag ska hälsa på sängen. godnatt.

föresten, vem äger bilden i en stulen spegel?