ärnst

jag har precis ögnat igenom lite gamla blogginlägg från förra året och hittade ett angående min och mammas kreta resa: "men det har varit lugnt och skönt med undantag för i fredags då jag och mamma gav oss ut på en 4,4 mils lång mountainbike cykling. det var vi två och resten gubbar. guiden, en ung och alltför cräzy finne som jag inte vet namnet på, charmade mig allt för bra - jag är såld. kärlek vid första ögonkastet för min del. jag är svag för tillfället. och en aning känslig. och ännu mera hysterisk, men det har jag ju redan nämnt. i vilket fall som helst kommer jag aldrig mer se honom, så det är bara att säga adjö till de tankarna. i och för sig lever jag med mottot att folk som är menade att vara tillsammans förs samman, tids nog". och tänka sig, jag träffade honom igen. nästan exakt ett år senare, på samma plats, av en händelse. nu vet jag namnet på honom, och lite mer där till... även om jag nu kanske aldrig kommer att träffa honom igen, så måste jag säga att det är bra lustigt. det där med vidskepelse är kanske lite mer än tomma ord trots allt...