no you can't have my number, 'cause i've lost my phone
00.37 det sitter en nattfjäril på min vita vägg, och mina ögon är torra som grus, vilket talar för att det kanske är dags att gå till sängs. dagen har varit bra: jag har träffat nadja, impulsköpt solglasögon, fikat på marmelad och diskuterat paris-strapats, samt ätit glass i solen och blivit spontanuppraggad mitt på blanka dagen: "jag känner att jag bara är tvungen att fråga om jag kan få ditt nummer, för annars kommer jag ångra mig för resten av livet". han hade röda skor och fina ögon, men när det visade sig att han missbedömt ålder allt för mycket, och han motvilligt talade om att han faktiskt var trettioett, var jag tvungen att tacka nej. men, smickrande var det. vi skakade hand och han bad om ursäkt för om jag tyckte att han uppfört sig illa med tanke på ålder och sånt. jag sa att det bara var trevligt, för det var det ju. varför är inte fler killar så där skönt spontana? med grus i ögonen lämnar jag frågan öppen, men funderar vidare i tystnad. bonne nuit!
asså seriöst haru grus i ögonen fåru väll ta ut de hallå kocko
Jag når G, jag kör E6 norr, det är en stad i mitt hjärta av lycka och sorg.
Men alla dom drömmar jag har finns kanske där.
Jag måste ta en chans i mitt liv.
Måste ta det där tåget innan det går förbi.
Men jag förblir passiv står kvar där jag är.
Fast jag sagt till mig själv: "jag gör det jag svär".
Jag vet att det är tragiskt att inte leva så som man lär.
kvinnor är som vin, dom blir bättre med åren.. kanske stämmer hos män också?:P
christoffer: mm, du kanske har en poäng där!
jag är en vis kille man bör lyssna på..