and i think it's time for all those morals to leave

inlägget saknar poäng, men det skiter jag i: över göteborg lades det i måndags ett 2 centimeter tjockt snötäcke, och på grund av detta kollapsade hela staden. snökaos och snöstorm kallades det tydligen. jo, de skrattar nog gott åt oss där uppe i norrland. och jag skrattar ganska gott jag med. det är som att det är första gången göteborg träffar på fenomenet snö, snöoskulden. åh, det är skrattretande. tågen blir försenade, bussarna kommer inte och trafiken stoppas i princip upp helt och hållet. samhället är sårbart, i alla lägen. men det stoppar inte mig, för jag är på grymt bra humör och jag kan bara inte förstå vart det kommer ifrån. det är som att jag klivit in i en ny era, men jag ska absolut inte klaga. vad som tidigare tyngde mig har jag stoppat ner i lådan 'sparas', som jag ställt upp på en hylla i klädkammaren. likt en gammal jacka som man kanske kan få användning för om några år. det är ju onödigt att stänga alla dörrar, men ännu mer onödigt att gå och gräma sig för sådant som inte ger något just nu. trogna läsare: anna har kommit till insikt, och det är fantastiskt. vad som dessutom har ökat mitt positiva humör var måndagseftermiddagens fina bondstart. trots att jag var mäkta skeptiskt till att tillbringa två och en halv timma i en biosalong till james bond manschauvinistiska framtoning blev kvällen faktiskt riktigt bra. jag och julia lyckades dessutom uppfylla de flesta av de kriterier som kännetecknar en jobbig biobesökare. det började med att jag, självklart, bredde ut mig som en gris, tog av mig skorna och blockerade hela gången med alla mina väskor och påsar. därefter småpratade vi och fnissade så ljudligt att folk vände sig om med hatiska blickar under större delen av inledningen, vi förstod ju inte att den hade börjat. och som om inte det var nog dog vi sedan fram varsin grillad panini med salami, mozzarella och tzatziki, vilket fyllde hela biosalongen med en lätt doft av vitlök. åh, mer labila idioter får man leta länge efter. på grund av mitt jättebra humör finner jag det svårt att formulera mig och jag orkar inte fortsätta försöka. så jag avslutar. och du, DU FINNS I MIN LÅDA. åtminstone ett tag till.


and i think it's time for all those morals to leave,
forever ärnsti.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback