ärnst

17/1 äntrade han debaser och jag kunde inte vara med. jag är förbannat ledsen: jag är ju kär i honom. inte på riktigt, utan mer på ett sånt där tonårsflickaktigt distanserat sätt. fruktansvärt patetiskt, jag vet, men det går väl över med åldern antar jag. men tills den tiden är kommen suktar jag hundlikt och lätt melodramatiskt vidare. åh, jag behöver lite paolo.