ärnst

för att jag för en gångs skull pallrar mig till biblioteket (det händer aldrig) och för att jag för en gångs skull verkligen är sugen på att låna en bok (bitterfittan, ni vet), finns boken inte inne, utan jag får stå i kö. här går man till denna allmänna egendom för lite litterär kurering, men inte ens det kan man få. den offentliga sektorn suger, eller så har den helt enkelt bara vänt ryggen emot mig. det är och förblir jag och moder natur, som sagt. för, på biblioteket möts jag av regionens, kanske bittraste, bitterfitta irl. säkerligen värre än bokens huvudrollsinnehavare själv, och definitivt bittrare än den bitterfitta jag själv kan tyckas skymta hos mig själv. inte ens ett litet leende kunde hon krysta fram, trots att jag var alltigenom trevlig. åh, kärring. hur som. istället för bitterfittan kom jag ut från det, just det, underskattade (numer är jag inte så säker längre) biblioteket med en munter novellsamling; kärlekens brutala språk. livet går bra för mig. är jag på väg att gräva ner mig själv igen?

whoops, did i say it out loud?
did you find out?
i wanna have your babies...

nabadgelyo