hon lämnade kontoret, chockad; gick hem och onanerade och somnade sedan

ny kärlek är mest farlig. kärlek i största allmänhet gör en oftast arg och rädd, mest rädd. och så har vi gammal kärlek, som aldrig rostar, har jag hört. men den tenderar till att bli jävligt stel och svårförbrukbar om den inte smörjs och underhålls (som med det mesta, men den finns där, trycker, smärtar ibland). vänskap, däremot, dör om den inte vårdas ömt (ej lika handlingskraftigt konkret som kärleken). men den går förhoppningsvis att återuppliva igen genom överdosering av gödningsmedel, näring, vatten och prat. båda två på samma gång: svårt. antingen är man mekaniker, eller så är man trädgårdsmästare. i få lyckliga fall, jävligt mångsyssligt begåvad. verkligheten visar sig ju dock sällan sådan, och det kan ju tyckas synd. jag tycker att det är synd. fördjävla obegripligt.

 ------

jag brände magen när jag försvann in i kärlekens brutala språk tidigare idag. fängslande, men ändå en besvikelse. jag saknar det desperata, nakna språket och den svenska överdramatiserade, men kaxiga hopplösheten. denna bittra novellsamling är helt enkelt alldeles för amerikanskt korrekt och pretentiös. synd för en annars potentiellt bra bok. jag hade verkligen sett fram emot bitterfittan. jävla bibliotek.

------

jag läser kalle anka, årgång 1989, på toaletten och saknar tiden då jag kunde försvinna in i hästserietidningarnas värld. i tre dagar försökte jag kväva en svart hoppspindel i ett blått glas (misslyckades oförklarligt) och idag har jag målat naglarna tobago-röda på offentligt plats. (så att vi alla vet och slipper fundera över sådant vi ändå aldrig funderar över). nu är jag så trött att jag inte längre vet vad jag skriver, tappade meningen med inlägget redan innan det formulerades, men det var kanske poängen. tankspriddhet.

2007-08-01 @ 01:15:18 Allmänt Permalink

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback
Kategorier
Arkiv
RSS 0.91