ärnst

ena stunden regnar det, nästa sekund är det strålande solsken, för att i följande ögonblick vara sol och regn på samma gång. det är tydligen inte bara jag som lider av kraftiga labila besvär ("... men ingen är ju mer labil än anna"). även moder natur tycks ha drabbats av denna besynnerliga vedermöda. och det känns ju skönt, att inte jag är den enda. vi skulle ju kunna gå i entente, hon och jag. kanske spinna vidare och sätta världen ur balans med vårt oberäkneliga beteende, för att sedan ta över...

apropå moder natur; "god bless mother nature, she's a single woman too". efter det att it's raining men gått på repeat en hel förmiddag på jobbet då cd-spelaren hakat upp sig, djupanalyserade jag, mot min egen vilja, hela låten. så när jag ändå talar om moder natur, labilt humör och oberäkneliga naturkrafter kan jag ju passa på att önska av, just det, kära moder natur, att det ska börja regna män, tack. eller som nadja så fint en dag föreställde sig och sjöng: it's raining kocks, halleluja. varför inte? börjar jag låta en aning bitter och desperat? må så vara. jag ska gå till biblioteket och låna bitterfittan av maria sveland. låter som en bok för mig. faktiskt verkar den riktigt bra. skönt desperat, bitter och naken, men med sanningsenlig sarkasm och ironi på samma gång. vi får se. jag tar cykeln mot det underskattade biblioteket...