ärnst

när jag vaknade imorse snöade det utanför mitt fönster här på vinden och morfar spelade hederlig gammal jazz för fulla muggar nere i vardagsrummet. jag fick känslan av att befinna mig i en härlig rulle från tiden då det sig begav. tiden då designers gjorde namn för sig och satte riktlinjer för framtiden. då röda läppar, swing och charlstone i härlig chaplinanda högaktades. fredagsnöjet var inget taffligt idol-tittande i tv-soffan eller 25-kronors cider och dunk i hysteriskt sunkiga lokaler. nej, då var opium drogen och dansen lite mer komplicerad än primitivt vevande i takt till musiken. bilarna, hattfodralen, språket och människorna hade stil, kulturen var levande och livsandan hade klass.

men för att inte låta misslynt gläder jag mig ändå åt att kunna vältra i förnödenheter, hålla kontakten med människor utan att behöva  träffa dem och ha möjligheten att hållas vid liv med hjälp av respiratorer tills jag är över hundra och varken kan prata, äta, gå eller komma ihåg. det är tryggt att veta, att det bara är till att springa in på närmsta mottagning och be en trött doktor ordinera lyckopiller då vägen känns tung och deppig, för att åter få livet att ändå kännas som en ljuvlig charlstone igen. ja, tacka vet jag 2007, min varma dusch väntar.

jag mår som jag förtjänar efter en natt som gårdagens, men efter att ha tömt hela magen, borstat håret och tagit en rask promenad i solen mår jag tämligen mycket bättre. tur att mormor finns med varmt te, hembakat bröd och gräddiga ostar. gårdagen var hur som helst grymt rolig, trots diverse raggningsförsök från en och annan skum fyrtioplusare med påtaglig åldersnoja och andra tampongproblem på 7eleven. vi kom dock aldrig dit vi planerat, utan slutade på ett sunkigt danshak (vilket kompenserades av lyll och trevligt sällskap) vid hötorget istället. prick tio över fyra hann vi med sista nattbussen så där lagom glada i hågen. för att underlätta hemfärden hade jag tänkt till (vilket jag till min egen stora lycka gör ibland) och gömt ett par fula, men ack så sköna gamla slängfärdiga sneakers i en buske vid parkeringen nere vid tågstationen. lila lackpumps i all ära, men att spatsera 20 minuter i uppförsbacke mitt i natten är varken skonsamt för mig eller dem. natten slutade med knäckebröd och vatten vid köksbordet runt femsnåret.. tack kim för en sån ball kväll - om du minns mig...?