ärnst

sjukt mycket medvind har nu vänt och blåser omkull mig i motsatt riktning. lätt översatt; sjukt mycket motvind. ja, de flesta vet vad jag talar om (åtminstone några). jag börjar så smått inse; detta är mitt kall, mitt öde. jag ger upp. knacka mig på axeln om en förändring mot all förmodan skulle ske. herre DUG gud. life's a twat, ett riktigt kukhuvud.

under dagen har även alla mandlar och körtlar i och omkring halsen svullnat upp, så det ser ut som att jag gått upp minst femtio kilo (läses med viss underdrift. förlåt, överdrift, eh), och jag har med det hunnit med en upplyftande strapats till axsess akuten. det blev till att återkomma imorgon. jävla tre timmars väntetid plus lite extra väntetid. jag lovar att det är halsfluss eller liknande vi har att göra med. suck. dessutom har jag en sjuklig längtan efter paris som inte vill ge med sig (inte för att jag varit där, jag bara vet att jag vill dit). en höstdag i ett soligt paris med basker på huvudet, kärleksdryck i handen och värme i hjärtat är precis vad jag behöver. att jag tänker hoppa, ner för eiffeltornet, sa jag inte, ugh. jag har faktiskt all rätt i världen att känna nedstämdhet och annat negativt. det har jag och kim diskuterat och kommit fram till idag, faktiskt. på tal om annat kan karin boye och esaias tegnér vara så vänliga att köra upp något i valfritt hål. jag orkar inte analysera och reflektera. tack och godnatt.

NEJ, jag är inte bitter.