farväl

Nu har det hant aven oss. Det alla stackars flickor vi mott under resans gang hemskt nog fatt erfara; strandrunkarn har ofredat aven oss. Jag vaknar ur min musikdvala av att Leonie knuffar mig och skriker: "Anna, for i helvete! Han runkar!". Och mycket riktigt. Tio meter bort ligger en dreglande, fet, acklig javel, spritt sprangande naken, uppflakt, och drar varldens javla runk, samtidigt som han flasar med blicken mot oss. Hur javla mycket ska man som kvinna behova utsta i detta land? Ibland kanner jag att jag fatt nog, for good. Man, man, jag hatar dom i grupp och en och en... Tva ganger i mitt liv har jag kant mig riktigt sexuellt ofredad. Bada gangerna har. Forsta gangen i Rio nar jag mitt i natten blir antastad av en full brasilianare som nar jag ligger och sover, lutar sig in i min sang och forsoker kyssa mig, och nar jag sedan knuffar bort honom och forsoker hanga upp min sarong som skydd, staller sig vid min sangkant och borjar knappa upp sina byxor. Lika arg da som nu angade jag ner till nattvakten, som lika arg han, angar upp och tvangsflyttar honom in till ett annat rum och sager att om han ens kommer i narheten av mig igen ringer han polisen. Vad ar det for fel pa djuren? Vidrigt, VIDRIGT! Ska man behova dra pa sig en javla burka? Ibland kan man inte ens ga gatan fram utan att kanna sig som ett kottstycke. En poster. En staty. Ett javla objekt.

Tillbaka till strandrunkarn; Vi fragade vad fan han holl pa med, it's a fucking beach, sa att han var en gris och gav honom fingret. Han reste sig med kuken fortfarande i givakt och tittade pa oss som att det han gjorde var det mest naturliga i hela varlden. Sedan gick han skamligt darifran med sin flaskfeta kropp. Jag fortsatte koka av ilska ett bra tag, och gor det igen. SVIN! Jag undrar vad som i helvete far honom att tro att det overhuvudtaget nagonstans, nagon gang ens skulle vara okej att lagga sig pa en strand och anvanda oss som javla tonarsrunkpoters? (??) Upprorande, minst sagt. Oug. Jag ar acklad. Sa javla acklad.