farväl

Manga dagar, manga handelser. Vi hamnade i Belem dar vi fann fina parker for glass och picknick. Sprang pa marknader och fann supermercado grande, dar allt kunde kopas. Gott brod, framforallt. Vi satte oss pa flodbat i tva dagar och tre natter, dar vi for det mesta gomde oss i var hytt, forutom da vi beskadade river dolphins och vacker natur. Amazonfloden ar gigantus. Jag var mest radd for att do, eftersom baten varken hade livbatar eller respektabla flytvastar, samt var fullproppad med manniskor, likt packade sillar. Hander nagot, overlever man inte. Igar horde jag att en flodbat forlist, tva doda funna, resten eftersoks. Omradet dar den kolade ar val bebott av pirayor, krokodiler och andra stora vattendjur. Fiskmat av hela hogen. Laskigt. Vi steg i land i Santarem och satte oss pa buss mot Alter do Chao, en liten oas vid Rio Tapajos, som under torrsasong gar under namnet Amazonas Karribien, pga dess manga, langa, vita strander. Dom var icke synliga, men vad gor det. Strander har jag haft i overlod. Val dar motte vi varldens basta stand-in bapi, gamle fransk-brasilianska Fred-Erik, som tog oss med pa aventyr i FLONA (Floresta National park) dar vi sov i hammock hos rubbertupper-tribes och gjorde djungel. Leonie blev bajsad av en apa i ansikteat, eftersom apan blev arg nar var guide bankade for hart i tradet. Herre javlar, vi skrattade resterande tva timmar. Natten spenderade vi i en liten bat ute i the flooded forest med gamle bapi (som forovrigt har nagra femstjarniga resorts i bla. Marocko, Spaniel och Frankrike, samt en 46 meter lang segelbat han ibland seglar runt jorden med) och hovding som under natten blir osarbar crocodile dundee. Vi var pa krokodiljakt. Jag kan inte beskriva upplevelsen, sa tanker inte ens forsoka. Men jag klappade nyfangade krokodilbebisar och horde arg mamma cirkulera i narheten, samt satt oga mot oga med for manga dodliga spindlar. Det var magiskt. Overkligt. Jag borjar tro pa spirits och legender, for sure. Djungeln pa natten ar oslagbar och indianhovding ar min nya idol. Vilken man, vilken grace, vilket lugn. Jag somnade in som ett litet barn, trots alla for miljoner manga spindlar over mitt huvud. Dagen efter vandrade vi timmar i djungeln, beskadade varldens storsta trad och baddade sar med magisk copaibaolja direkt fran copaibatradet. Akte bat tillbaka och sag delfinerna hoppa i solnedgangen. Fantastiskt flott. Dagen efter rodde vi runt i en eka, blev lite branda och fick blasor i handflatorna. Men fint var det. Idag sa vi farval till fader Fred-Erik med vemod. Men, en dag ska vi joina hans crew pa baten, och kryssa runt bland kobbar och kar, lite har och dar. Nu ar vi i Manaus och staden ar for varm. Det gar inte att sluta svettas. Har ska vi fordriva nagra dagar innan vi ger oss ut i djungeln i fem, sex dagar igen. Sen aker vi hem. Konstigt. Nu ska jag stoppa huvudet i en frysbox, eller nat. 

Strandrunkarn har gjort mig lite lagom paranoid, jag tror varje tjock neger ar han. Sa jag har tyvarr funnit det ytterst obekvamt att vistas pa stranden sjalv utan min trogna kompanjon. Dagen efter incidenten fick jag for mig att jag skulle bli strypvaldtagen av en snubbe som stod och skar upp snoren lite langre bort. Han var fiskare, saklart. Jag var dum. Gick dar ifran, men motte frugan pa vagen, sa vi gick tillbaka och hade en fin timma tills regnet borjade skolja over oss. Battre det an strandrunkare, atminstone.

Harom dan nar vi vandrade stranden stotte vi pa herr turtle gigantus, han var dock dod och luktade as. Vi ville gropa ur honom och ta med skalet hem, som skold och souvenir, men fick inse vara begransningar. Igar sprang jag pa herr dolphinus, ocksa dod. Leonie ville plocka tanderna pa den, men oroade sig for mycket over hygien. Kanske lika bra det. Ett tandlost delfinspoke hade varit ganska o-charmigt. Vi har aven funnit uppspolade minihajar, hammarhajar, taggfiskar, samt en och annan fin liten snacka, och i och med det borjat var bana som knapande hobby-hippies. Apropa alla doda sea-fruits har jag borjat undra hur dom har det dar ute egentligen. Jag funderar over stora sjomonster eller fororeningar, men antagligen ar det bara den harmlosa naturen som satt den sidan till, och strommarna valjer att strandsatta dem just har. Tja, vad vet jag, kan ju spekulera i evigheter. Forra veckan var vi dock ute och seglade pa en liten jangada (lag trasegelbat) och fick da beskada frisk, glad och levande turtle. Den guppade sa fridfullt i vagorna, vi hoppade i och badade. Fint som snus.

I onsdags blev vi medtagna till dynorna dar alla koola kids samlas om eftermiddagarna for att sandsurfa branterna ner, samt lagga av en och annan galen akrobatisk konst ner for stupen. Jag fick prova bradan, och det med slaende resultat, ma jag saga. Nar jag stallde mig pa den skrattade de och kallade mig stupid gringo, men nar jag val satte av blev de tysta. Jag gick vinnande ur kampen, saklart.

Efter tva veckor i Canoa kanner jag mig redo att lamna, dock ej utan en viss separationsangest, samt tio kilo sand extra i bade harbotten, klader, vaskor och pa huden. Platsen har charm, jag kommer tillbaka. Nu vantar Amazonas. Vad mer kan jag saga, livet ar flott.

Nu har det hant aven oss. Det alla stackars flickor vi mott under resans gang hemskt nog fatt erfara; strandrunkarn har ofredat aven oss. Jag vaknar ur min musikdvala av att Leonie knuffar mig och skriker: "Anna, for i helvete! Han runkar!". Och mycket riktigt. Tio meter bort ligger en dreglande, fet, acklig javel, spritt sprangande naken, uppflakt, och drar varldens javla runk, samtidigt som han flasar med blicken mot oss. Hur javla mycket ska man som kvinna behova utsta i detta land? Ibland kanner jag att jag fatt nog, for good. Man, man, jag hatar dom i grupp och en och en... Tva ganger i mitt liv har jag kant mig riktigt sexuellt ofredad. Bada gangerna har. Forsta gangen i Rio nar jag mitt i natten blir antastad av en full brasilianare som nar jag ligger och sover, lutar sig in i min sang och forsoker kyssa mig, och nar jag sedan knuffar bort honom och forsoker hanga upp min sarong som skydd, staller sig vid min sangkant och borjar knappa upp sina byxor. Lika arg da som nu angade jag ner till nattvakten, som lika arg han, angar upp och tvangsflyttar honom in till ett annat rum och sager att om han ens kommer i narheten av mig igen ringer han polisen. Vad ar det for fel pa djuren? Vidrigt, VIDRIGT! Ska man behova dra pa sig en javla burka? Ibland kan man inte ens ga gatan fram utan att kanna sig som ett kottstycke. En poster. En staty. Ett javla objekt.

Tillbaka till strandrunkarn; Vi fragade vad fan han holl pa med, it's a fucking beach, sa att han var en gris och gav honom fingret. Han reste sig med kuken fortfarande i givakt och tittade pa oss som att det han gjorde var det mest naturliga i hela varlden. Sedan gick han skamligt darifran med sin flaskfeta kropp. Jag fortsatte koka av ilska ett bra tag, och gor det igen. SVIN! Jag undrar vad som i helvete far honom att tro att det overhuvudtaget nagonstans, nagon gang ens skulle vara okej att lagga sig pa en strand och anvanda oss som javla tonarsrunkpoters? (??) Upprorande, minst sagt. Oug. Jag ar acklad. Sa javla acklad.

Idag har jag haft varldens basta dag utan att ha gjort ett piss. Har atit en solmogen mango, den var varm och juicy. Igar red vi pa vita hastar, over vita sandyner, och galloperade ner pa vita strander i eftermiddagssolen. Som en harligt slafsig kliche, var det helt oslagbart. Dock red jag inte pa den stora, vita hingsten fran sagorna, utan den spinkiga lilla pallen med diarre. Men han var pigg som en mort och ville bara springa hela tiden, sa vi blev bundis, han och jag. Fick dessvarre rediga skavsar pa mina vader, dom svider som fan. Idrottsskada, vill jag passa pa att kalla det. Om de laker som jag onskar, ska vi ta en ridtur i fredag solnedgang igen. Det hade varit flott. Sen maste vi dessvarre lamna. Har forovrigt belagrat oss i Canoa Quebra, nog en av de basta platser jag besokt. Stranderna ar vita och kilometerlanga, val omfamnade av enorma sanddynor, dar  vagorna rullar in fran den oppna Atlanten. Trots att stan kryllar av manniskor, ar detta den mest avslappnade plats jag varit pa. Vart rum liknar en tradkoja, och for att ta sig upp klattrar vi pa en ranglig trappa, med banantraden som narmsta grannar. Dock ar dom inte mogna, men funderar skarpt pa att smuggla med en klase i vaskan. Fran var balkong har vi vad man kallar havsutsikt - "the view is also included in the price, ehehehehe" . Ganska oslagbart. Somnade harom natten i hangmattan till ljudet fran vagorna som langsamt rullade in over stranden. Snubben som ager vart pousada ar en lonnfet hollandare utan tander, som gift sig med en lika lonnfet brasiliansk kvinna, och tillsammans har de en ful liten unge. Barnflickan ar lika oskon hon, och mormodern springer runt och sjunger falskt. Dom ar sa oskont charmigt stortskona hela bunten, och foredrar att dricka ol fran morgon till kvall. Nar de dor i fortid betvivlar jag inte att de atminstone haft det gott. Imorgon ska jag fortsatta att ha det bra, bara bra, liksom alla andra dagar framover. Nu ar jag svettig. Envisa rovsvett. Envisa plaststolar. Ska fira dagen med en glass, for att fira ar alltid trevligt. TCHAU

Det har med Bertil haller inte langre. Vi har nu tappert forsokt med Bertil Hund, Bertil Manniska och Bertil Solros, som alla givit mer eller mindre forrodande resultat. Sa nu ger vi upp hela grejen och satsar pa Elefant Otto the First (jag foredrar att kalla honom Sven). Han ar bla och gjord av papemache (typ) och jatte sot. Kraver inte heller nagot av livets grundlaggande. Sant ar tacksamt.

Bertil har vi helt enkelt skickat vidare till tre italiensktalande swizzar i form av Bertil Pingvin i tenn.  Dom blev glada. Sa han ar nu lamnad at sitt ode och vi kan bara hoppas pa hans vidare fortlevnad.

Nu tanker jag att tank sa lite som kan gora en lycklig. Till exempel fann vi vara nytvattade, rena klader pa sangen nar vi kom tillbaka idag. Dessutom nystrukna. Och ag torkade mig med en, for forsta gangen pa mycket lange, nystruken, ren handduk. Inte att underskatta.

Ar nu i Pipa, ett litet paradis i sig. Har kikat pa skoldpaddor som ploppar upp och ner i vattnet, vandrat vackra strander, beskadat bade soluppgang och solnedgang (och Leonie har valdigt svart att skilja det dar med sunrise och sunset, trots att det var hon som hanade mig nar jag en gang blev svart och inte kunde fornimma mig om att sunrise faktiskt heter sunrise). Idag badade vi med sma hoppande delfiner, och eftersom detta var mitt forsta mote med sadana djur i frihet, finner jag det hogst fantastiskt! Har ocksa funnit slaende plataer med utkik over Atlanten, och jag slutar aldrig hanforsas av havet. Ibland undrar jag vart det ska sluta. Har aldrig blivit sa patetiskt hanford av sa lite. Men det ar ju bra, far man tanka. Har har vi det liksom sa bra man kan ha det. Gar runt och ar oforskamt lyckliga, ater goda glassar och tycker livet ar fantastiskt fint anda. Eftersom jag jobbar sa gatt jag kan pa heltackande branna, har jag lyckats branna mina brost da jag slarvade med solkram. Nu ar dom roda. Blir bruna. Ska jag se till.

Midsommar firade vi med glass och jordgubbar och ol pa en strand i solnedgang. Mycket fint. Egentligen ville vi ha sill och knackebrod ocksa, men man far vara nojd och halla till godo med vad som finns. Men saknar den svenska maten.  Apropa knackebrod och svensk mat kraver min mage fibrer. Jag bajsar inte bra langre. Det ar trakigt.

Har ska vi nu vara ett par dagar till och ha det skitbra. Sen aker vi till Natal och dar vet jag inte vad man gor, men det finner man pa nar man ar dar. Nu ska vi ata mat. Tjong.

Upptackte i morse nar jag letade efter min klanning att den retarderade mannen i sangen under min anvande den som tacke. Ganska for mycket bubblande agression i min kropp uppstod. Vackte honom och forsokte forklara att det var min klanning han sov med,
"No, it`s not"
"Yes, it is"
"No, it`s not"
"Yes, IT IS"
Och sa tog jag den, han muttrade nat surt och vande sin hariga rygg mot mig. Den som var nytvattad och allt luktar nu bokstavligen arab. Synd pa ett annars sa bra hostel att det ar fullt med idioter. Nu aker vi snart har ifran. Behover ro i min sjal. Och sa behover jag lara mig att beharska mitt temprament.

Resterande dagar i Rio var underbara, mycket pa grund av alla manniskor som bodde och jobbade pa El Misti. Fredagen spenderade vi pa praia Ipanema dar vi roade oss at de extremt solkata rioborna. De varvar sitt solande med att staende och sittandes langsamt rotera i cirklar for att uppna den mest jamna och basta brannan. Vi sag en man som till och med stod upp och at sin lunch, samtidigt som han fornojt studerade sin kropp och langsamt roterade runt sin egen axel, ikladd minimala speedos. Facinerande, ma jag saga. Pa kvallen drog vi med var engelska lilla van Ryan till Americano, affaren dar man kan hitta allt. Dvs, all mojlig javla skit. Dock uppskattade han det inte lika mycket som vi, utan ville bara kopa gelegodis och ga tillbaka. At pa kvallen god BBQ och argentinsk rispudding, for att sedan aka buss till Leblon, dar vi strosade, spanade in manniskor, drack ol och juice, samt at glass. Magnums Dulce de Leche ma prisas av gudarna! Sen akte vi hem och jag upplevde den mest intensiva rovsvetten nagonsin. Plastsaten pa en varm buss ar inte att rekomendera.

Under lordagen virrade vi runt i Copacabana pa jakt efter en travel agency for att kopa flybiljetter till Salvador. Fann efter hogst forvirrade tillstand och mycket hjalp fran vanliga manniskor (vi blev eskorterade kvarter bort av en kille pa en turistbyra eftersom han inte pratade engelske och med det inte kunde ge oss en vagbeskrivning) slutligen en liten shop och fick vara biljetter. Sprang lyckliga pa marknad och spenderade annu mer riksdaler. Vi kopte Sunflower Bertil III, var nya resemasmaskot som vi ska varda och ge karlek resterande veckor, for att sedan plandera honom i Amazonas. Atervande sedan till hostelet for annu en minnesvard afton. Ju mer jag tanker pa Rio, desto mer alskar jag staden och ska med all sakerhet aka tillbaka dit i min framtid. Det var lite vemodigt att behova saga adjo till staden och alla fina manniskor, speciellt frenchgirl (godmother of Bertil), samt gamle Bapi och hans skitgoda nybakade lokbullar varje frukost.

Anlande sondagen Salvador mitt i siesta trafiken, och spenderade darmed en evighet i taxin. Dock var var chaffuor stortskon. Lyssnade pa galen och hog samba, och diggade hart som tusan. Eftersom han, liksom de flesta andra i detta land inte pratar engelska, skrattade han konstant istallet for att prata. Awesome. Han jobbar for hostelet vi bor pa, sa han brukar dyka upp har titt som tatt. Dricker en kopp kaffe och ater en liten macka vid frukost. Alltid lika javla glad. Blir sa amazed nar jag traffar konstant livsglada manniskor, att jag nastan skams for min egen depreverta gargong. Nar vi pa kvallen gick ut pa jakt efter ett stalle att ata traffade vi en engelsklarare som knappt pratade engelska, sa konversationen blev otydlig och faordig, minst sagt. Han presenterad oss for alla sina underbart sota sma elever, och ville att vi skulle komma till skolan nan dag for att lara dem engelska, en orealistisk men sot liten tanke. Han tog oss sedan till en bar med enbart locals dar vi blev obehagligt eyeballade och kallade for gringos. Smakade en lokalt bryggd liten forfriskning, som paminde om glogg, men kall och mindre sot. Skitgod. Vi forsokte tappert halla uppe en konversation, men trottnade ganska snabbt och ville ga hem. Han ville bjuda oss pa middag for han tyckte det verkade som att vi at for lite. Tack, men nej tack. Efter att ha skakat av oss honom fann vi varldens mysigaste lilla cafe, som vi nog nu besokt fler ganger an spenderade dagar i stan. Drack kanelte och sag ut over hamnen och staden och bussarna och manniskorna och batarna och ljusen.

Under mandagen vandrade vi pa marknad dar vi beskadade en hel del lustiga men stortskona original. Kopte lite krimskrams och blev attackerade av en kristen tjej. Det borjade med en helt oskyldig konversation med en fullt normal och trevlig kvinna fran Rio. Hon berattade om Salvador och gav oss tips pa vart vi skulle resa. Men som fran ingenstans snapade hon och borjade predika om Jesus och att han ar `our saviour`. Hon hoppades att vi under var resa har skulle finna honom och den karlek han ger, och avslutade med att nar vi an ville prata med henne igen, skulle vi ringa via Jesus. Nar vi gick skrek hon `Jesus is our saviour` efter oss. Skit laskigt!

Lamnade pa tisdagen Salvador for att resa till Morro de Sao Paoulo och tropisk storm. Anlande on blota som djur och varmde vara kroppar med glass. Dar spenderade vi tre natter och har inte sa mycket att saga om on, mer an att den ar lite val exploaterad och turistig. Vi lag pa en vit strand, tittade pa palmer och forsokte svalka oss i det extremt grunda vattnet. Hostelet var inte heller sa mycket att hanga i granen, mer an att Leonardos lakan var sa fint att jag var tvungen att sno det med mig. Skapade en klanning, och kan med det ge upp min resultatlosa jakt efter en. Det var trevligt, men inget extra ordinart, sa vi akte tillbaka till Salvador tidigare an planerat. Har pagar nagon form av stadsfestival, sa trumbeaten flodar och gatorna ar fulla av fargsprakande band och glada manniskor. I fredags at vi extremt god falafel och hommus pa ett israeliskt cafe, dar vi blev tipsade om att ga pa Bale de Bahia, vilket vi ocksa gjorde med resultated forbluffat hanforda. Det var sa javla haftigt och dansarna var sa grymt duktiga. Slutar aldrig att forundras over dansares kroppar. Har ocksa kommit pa att jag maste borja utfora nan form av estetisk verksamhet igen. Det har haller inte.

Igar hittade jag choklad med cashewnotter i. En genialisk kombo!

Idag ar jag trott eftersom jag, hur sent jag an gar och lagger mig, alltid vaknar klockan sju pa morgonen oformogen att somna om igen. Gick ut och sprang en runda, at frukost och landade sedan i en hammock pa takterassen. Dar ska jag forbli resten av dagen utan att gora ett piss. Mojligtvis att jag koper par sandaler och dricker en kopp kanelte hos tanten, men storre anstrangning an sa ska jag inte utsatta mig for.

Det har idag flyttat in fem religiosa man fran Israel i vart rumt. De ber pa sangarna med konstiga mossor. Ocksa lite obehagligt. Men imorn satter vi oss pa en buss i tjugo timmar mot Natal och Pipa. Dar ska det vara paradis. Skont!

ar nu tillbaka i rio, staden jag hyser enorm hatkarlek till. allt ar stort och pumpande och haftigt. men att aldrig kunna ga ut och kanna sig saker, speciellt nattetid, tar gladjen ur ganska mycket. igar var vi dock ute med hela familjen hostel, dansade samba och forsokte lara mig foho, men det ar too hard. en minnesvard afton. dock trottnade leonardo och anna vid halv tre och tvingade en lite mer retarderad kille att ta en taxi med oss tillbaka till hostelet, eftersom alla varnar oss for att aka taxi sjalva nar vi ar sana "blonda, svenska tjejer". sen somnade vi. skont.

idag ska jag kopa nytt minnsekort till kamera, eftersom det andra har breakat, vilket suger (tror alla bilder ar vack, arghyeah!). sen kanske vi studerar copacabana eller far till nat museeum och for att studera brasiliansk konst. kan ocksa vara underhallande. far se vart dagen tar oss.