farväl

Manga dagar, manga handelser. Vi hamnade i Belem dar vi fann fina parker for glass och picknick. Sprang pa marknader och fann supermercado grande, dar allt kunde kopas. Gott brod, framforallt. Vi satte oss pa flodbat i tva dagar och tre natter, dar vi for det mesta gomde oss i var hytt, forutom da vi beskadade river dolphins och vacker natur. Amazonfloden ar gigantus. Jag var mest radd for att do, eftersom baten varken hade livbatar eller respektabla flytvastar, samt var fullproppad med manniskor, likt packade sillar. Hander nagot, overlever man inte. Igar horde jag att en flodbat forlist, tva doda funna, resten eftersoks. Omradet dar den kolade ar val bebott av pirayor, krokodiler och andra stora vattendjur. Fiskmat av hela hogen. Laskigt. Vi steg i land i Santarem och satte oss pa buss mot Alter do Chao, en liten oas vid Rio Tapajos, som under torrsasong gar under namnet Amazonas Karribien, pga dess manga, langa, vita strander. Dom var icke synliga, men vad gor det. Strander har jag haft i overlod. Val dar motte vi varldens basta stand-in bapi, gamle fransk-brasilianska Fred-Erik, som tog oss med pa aventyr i FLONA (Floresta National park) dar vi sov i hammock hos rubbertupper-tribes och gjorde djungel. Leonie blev bajsad av en apa i ansikteat, eftersom apan blev arg nar var guide bankade for hart i tradet. Herre javlar, vi skrattade resterande tva timmar. Natten spenderade vi i en liten bat ute i the flooded forest med gamle bapi (som forovrigt har nagra femstjarniga resorts i bla. Marocko, Spaniel och Frankrike, samt en 46 meter lang segelbat han ibland seglar runt jorden med) och hovding som under natten blir osarbar crocodile dundee. Vi var pa krokodiljakt. Jag kan inte beskriva upplevelsen, sa tanker inte ens forsoka. Men jag klappade nyfangade krokodilbebisar och horde arg mamma cirkulera i narheten, samt satt oga mot oga med for manga dodliga spindlar. Det var magiskt. Overkligt. Jag borjar tro pa spirits och legender, for sure. Djungeln pa natten ar oslagbar och indianhovding ar min nya idol. Vilken man, vilken grace, vilket lugn. Jag somnade in som ett litet barn, trots alla for miljoner manga spindlar over mitt huvud. Dagen efter vandrade vi timmar i djungeln, beskadade varldens storsta trad och baddade sar med magisk copaibaolja direkt fran copaibatradet. Akte bat tillbaka och sag delfinerna hoppa i solnedgangen. Fantastiskt flott. Dagen efter rodde vi runt i en eka, blev lite branda och fick blasor i handflatorna. Men fint var det. Idag sa vi farval till fader Fred-Erik med vemod. Men, en dag ska vi joina hans crew pa baten, och kryssa runt bland kobbar och kar, lite har och dar. Nu ar vi i Manaus och staden ar for varm. Det gar inte att sluta svettas. Har ska vi fordriva nagra dagar innan vi ger oss ut i djungeln i fem, sex dagar igen. Sen aker vi hem. Konstigt. Nu ska jag stoppa huvudet i en frysbox, eller nat.