apropa bertil i for manga fodral
Det har med Bertil haller inte langre. Vi har nu tappert forsokt med Bertil Hund, Bertil Manniska och Bertil Solros, som alla givit mer eller mindre forrodande resultat. Sa nu ger vi upp hela grejen och satsar pa Elefant Otto the First (jag foredrar att kalla honom Sven). Han ar bla och gjord av papemache (typ) och jatte sot. Kraver inte heller nagot av livets grundlaggande. Sant ar tacksamt.
Bertil har vi helt enkelt skickat vidare till tre italiensktalande swizzar i form av Bertil Pingvin i tenn. Dom blev glada. Sa han ar nu lamnad at sitt ode och vi kan bara hoppas pa hans vidare fortlevnad.
Bertil har vi helt enkelt skickat vidare till tre italiensktalande swizzar i form av Bertil Pingvin i tenn. Dom blev glada. Sa han ar nu lamnad at sitt ode och vi kan bara hoppas pa hans vidare fortlevnad.
atlanter och turtles och delfiner och roda bron.
Nu tanker jag att tank sa lite som kan gora en lycklig. Till exempel fann vi vara nytvattade, rena klader pa sangen nar vi kom tillbaka idag. Dessutom nystrukna. Och ag torkade mig med en, for forsta gangen pa mycket lange, nystruken, ren handduk. Inte att underskatta.
Ar nu i Pipa, ett litet paradis i sig. Har kikat pa skoldpaddor som ploppar upp och ner i vattnet, vandrat vackra strander, beskadat bade soluppgang och solnedgang (och Leonie har valdigt svart att skilja det dar med sunrise och sunset, trots att det var hon som hanade mig nar jag en gang blev svart och inte kunde fornimma mig om att sunrise faktiskt heter sunrise). Idag badade vi med sma hoppande delfiner, och eftersom detta var mitt forsta mote med sadana djur i frihet, finner jag det hogst fantastiskt! Har ocksa funnit slaende plataer med utkik over Atlanten, och jag slutar aldrig hanforsas av havet. Ibland undrar jag vart det ska sluta. Har aldrig blivit sa patetiskt hanford av sa lite. Men det ar ju bra, far man tanka. Har har vi det liksom sa bra man kan ha det. Gar runt och ar oforskamt lyckliga, ater goda glassar och tycker livet ar fantastiskt fint anda. Eftersom jag jobbar sa gatt jag kan pa heltackande branna, har jag lyckats branna mina brost da jag slarvade med solkram. Nu ar dom roda. Blir bruna. Ska jag se till.
Midsommar firade vi med glass och jordgubbar och ol pa en strand i solnedgang. Mycket fint. Egentligen ville vi ha sill och knackebrod ocksa, men man far vara nojd och halla till godo med vad som finns. Men saknar den svenska maten. Apropa knackebrod och svensk mat kraver min mage fibrer. Jag bajsar inte bra langre. Det ar trakigt.
Har ska vi nu vara ett par dagar till och ha det skitbra. Sen aker vi till Natal och dar vet jag inte vad man gor, men det finner man pa nar man ar dar. Nu ska vi ata mat. Tjong.
Ar nu i Pipa, ett litet paradis i sig. Har kikat pa skoldpaddor som ploppar upp och ner i vattnet, vandrat vackra strander, beskadat bade soluppgang och solnedgang (och Leonie har valdigt svart att skilja det dar med sunrise och sunset, trots att det var hon som hanade mig nar jag en gang blev svart och inte kunde fornimma mig om att sunrise faktiskt heter sunrise). Idag badade vi med sma hoppande delfiner, och eftersom detta var mitt forsta mote med sadana djur i frihet, finner jag det hogst fantastiskt! Har ocksa funnit slaende plataer med utkik over Atlanten, och jag slutar aldrig hanforsas av havet. Ibland undrar jag vart det ska sluta. Har aldrig blivit sa patetiskt hanford av sa lite. Men det ar ju bra, far man tanka. Har har vi det liksom sa bra man kan ha det. Gar runt och ar oforskamt lyckliga, ater goda glassar och tycker livet ar fantastiskt fint anda. Eftersom jag jobbar sa gatt jag kan pa heltackande branna, har jag lyckats branna mina brost da jag slarvade med solkram. Nu ar dom roda. Blir bruna. Ska jag se till.
Midsommar firade vi med glass och jordgubbar och ol pa en strand i solnedgang. Mycket fint. Egentligen ville vi ha sill och knackebrod ocksa, men man far vara nojd och halla till godo med vad som finns. Men saknar den svenska maten. Apropa knackebrod och svensk mat kraver min mage fibrer. Jag bajsar inte bra langre. Det ar trakigt.
Har ska vi nu vara ett par dagar till och ha det skitbra. Sen aker vi till Natal och dar vet jag inte vad man gor, men det finner man pa nar man ar dar. Nu ska vi ata mat. Tjong.
ofredad klanning.
Upptackte i morse nar jag letade efter min klanning att den retarderade mannen i sangen under min anvande den som tacke. Ganska for mycket bubblande agression i min kropp uppstod. Vackte honom och forsokte forklara att det var min klanning han sov med,
"No, it`s not"
"Yes, it is"
"No, it`s not"
"Yes, IT IS"
Och sa tog jag den, han muttrade nat surt och vande sin hariga rygg mot mig. Den som var nytvattad och allt luktar nu bokstavligen arab. Synd pa ett annars sa bra hostel att det ar fullt med idioter. Nu aker vi snart har ifran. Behover ro i min sjal. Och sa behover jag lara mig att beharska mitt temprament.
"No, it`s not"
"Yes, it is"
"No, it`s not"
"Yes, IT IS"
Och sa tog jag den, han muttrade nat surt och vande sin hariga rygg mot mig. Den som var nytvattad och allt luktar nu bokstavligen arab. Synd pa ett annars sa bra hostel att det ar fullt med idioter. Nu aker vi snart har ifran. Behover ro i min sjal. Och sa behover jag lara mig att beharska mitt temprament.
jesus is our saviour!
Resterande dagar i Rio var underbara, mycket pa grund av alla manniskor som bodde och jobbade pa El Misti. Fredagen spenderade vi pa praia Ipanema dar vi roade oss at de extremt solkata rioborna. De varvar sitt solande med att staende och sittandes langsamt rotera i cirklar for att uppna den mest jamna och basta brannan. Vi sag en man som till och med stod upp och at sin lunch, samtidigt som han fornojt studerade sin kropp och langsamt roterade runt sin egen axel, ikladd minimala speedos. Facinerande, ma jag saga. Pa kvallen drog vi med var engelska lilla van Ryan till Americano, affaren dar man kan hitta allt. Dvs, all mojlig javla skit. Dock uppskattade han det inte lika mycket som vi, utan ville bara kopa gelegodis och ga tillbaka. At pa kvallen god BBQ och argentinsk rispudding, for att sedan aka buss till Leblon, dar vi strosade, spanade in manniskor, drack ol och juice, samt at glass. Magnums Dulce de Leche ma prisas av gudarna! Sen akte vi hem och jag upplevde den mest intensiva rovsvetten nagonsin. Plastsaten pa en varm buss ar inte att rekomendera.
Under lordagen virrade vi runt i Copacabana pa jakt efter en travel agency for att kopa flybiljetter till Salvador. Fann efter hogst forvirrade tillstand och mycket hjalp fran vanliga manniskor (vi blev eskorterade kvarter bort av en kille pa en turistbyra eftersom han inte pratade engelske och med det inte kunde ge oss en vagbeskrivning) slutligen en liten shop och fick vara biljetter. Sprang lyckliga pa marknad och spenderade annu mer riksdaler. Vi kopte Sunflower Bertil III, var nya resemasmaskot som vi ska varda och ge karlek resterande veckor, for att sedan plandera honom i Amazonas. Atervande sedan till hostelet for annu en minnesvard afton. Ju mer jag tanker pa Rio, desto mer alskar jag staden och ska med all sakerhet aka tillbaka dit i min framtid. Det var lite vemodigt att behova saga adjo till staden och alla fina manniskor, speciellt frenchgirl (godmother of Bertil), samt gamle Bapi och hans skitgoda nybakade lokbullar varje frukost.
Anlande sondagen Salvador mitt i siesta trafiken, och spenderade darmed en evighet i taxin. Dock var var chaffuor stortskon. Lyssnade pa galen och hog samba, och diggade hart som tusan. Eftersom han, liksom de flesta andra i detta land inte pratar engelska, skrattade han konstant istallet for att prata. Awesome. Han jobbar for hostelet vi bor pa, sa han brukar dyka upp har titt som tatt. Dricker en kopp kaffe och ater en liten macka vid frukost. Alltid lika javla glad. Blir sa amazed nar jag traffar konstant livsglada manniskor, att jag nastan skams for min egen depreverta gargong. Nar vi pa kvallen gick ut pa jakt efter ett stalle att ata traffade vi en engelsklarare som knappt pratade engelska, sa konversationen blev otydlig och faordig, minst sagt. Han presenterad oss for alla sina underbart sota sma elever, och ville att vi skulle komma till skolan nan dag for att lara dem engelska, en orealistisk men sot liten tanke. Han tog oss sedan till en bar med enbart locals dar vi blev obehagligt eyeballade och kallade for gringos. Smakade en lokalt bryggd liten forfriskning, som paminde om glogg, men kall och mindre sot. Skitgod. Vi forsokte tappert halla uppe en konversation, men trottnade ganska snabbt och ville ga hem. Han ville bjuda oss pa middag for han tyckte det verkade som att vi at for lite. Tack, men nej tack. Efter att ha skakat av oss honom fann vi varldens mysigaste lilla cafe, som vi nog nu besokt fler ganger an spenderade dagar i stan. Drack kanelte och sag ut over hamnen och staden och bussarna och manniskorna och batarna och ljusen.
Under mandagen vandrade vi pa marknad dar vi beskadade en hel del lustiga men stortskona original. Kopte lite krimskrams och blev attackerade av en kristen tjej. Det borjade med en helt oskyldig konversation med en fullt normal och trevlig kvinna fran Rio. Hon berattade om Salvador och gav oss tips pa vart vi skulle resa. Men som fran ingenstans snapade hon och borjade predika om Jesus och att han ar `our saviour`. Hon hoppades att vi under var resa har skulle finna honom och den karlek han ger, och avslutade med att nar vi an ville prata med henne igen, skulle vi ringa via Jesus. Nar vi gick skrek hon `Jesus is our saviour` efter oss. Skit laskigt!
Lamnade pa tisdagen Salvador for att resa till Morro de Sao Paoulo och tropisk storm. Anlande on blota som djur och varmde vara kroppar med glass. Dar spenderade vi tre natter och har inte sa mycket att saga om on, mer an att den ar lite val exploaterad och turistig. Vi lag pa en vit strand, tittade pa palmer och forsokte svalka oss i det extremt grunda vattnet. Hostelet var inte heller sa mycket att hanga i granen, mer an att Leonardos lakan var sa fint att jag var tvungen att sno det med mig. Skapade en klanning, och kan med det ge upp min resultatlosa jakt efter en. Det var trevligt, men inget extra ordinart, sa vi akte tillbaka till Salvador tidigare an planerat. Har pagar nagon form av stadsfestival, sa trumbeaten flodar och gatorna ar fulla av fargsprakande band och glada manniskor. I fredags at vi extremt god falafel och hommus pa ett israeliskt cafe, dar vi blev tipsade om att ga pa Bale de Bahia, vilket vi ocksa gjorde med resultated forbluffat hanforda. Det var sa javla haftigt och dansarna var sa grymt duktiga. Slutar aldrig att forundras over dansares kroppar. Har ocksa kommit pa att jag maste borja utfora nan form av estetisk verksamhet igen. Det har haller inte.
Igar hittade jag choklad med cashewnotter i. En genialisk kombo!
Idag ar jag trott eftersom jag, hur sent jag an gar och lagger mig, alltid vaknar klockan sju pa morgonen oformogen att somna om igen. Gick ut och sprang en runda, at frukost och landade sedan i en hammock pa takterassen. Dar ska jag forbli resten av dagen utan att gora ett piss. Mojligtvis att jag koper par sandaler och dricker en kopp kanelte hos tanten, men storre anstrangning an sa ska jag inte utsatta mig for.
Det har idag flyttat in fem religiosa man fran Israel i vart rumt. De ber pa sangarna med konstiga mossor. Ocksa lite obehagligt. Men imorn satter vi oss pa en buss i tjugo timmar mot Natal och Pipa. Dar ska det vara paradis. Skont!
Under lordagen virrade vi runt i Copacabana pa jakt efter en travel agency for att kopa flybiljetter till Salvador. Fann efter hogst forvirrade tillstand och mycket hjalp fran vanliga manniskor (vi blev eskorterade kvarter bort av en kille pa en turistbyra eftersom han inte pratade engelske och med det inte kunde ge oss en vagbeskrivning) slutligen en liten shop och fick vara biljetter. Sprang lyckliga pa marknad och spenderade annu mer riksdaler. Vi kopte Sunflower Bertil III, var nya resemasmaskot som vi ska varda och ge karlek resterande veckor, for att sedan plandera honom i Amazonas. Atervande sedan till hostelet for annu en minnesvard afton. Ju mer jag tanker pa Rio, desto mer alskar jag staden och ska med all sakerhet aka tillbaka dit i min framtid. Det var lite vemodigt att behova saga adjo till staden och alla fina manniskor, speciellt frenchgirl (godmother of Bertil), samt gamle Bapi och hans skitgoda nybakade lokbullar varje frukost.
Anlande sondagen Salvador mitt i siesta trafiken, och spenderade darmed en evighet i taxin. Dock var var chaffuor stortskon. Lyssnade pa galen och hog samba, och diggade hart som tusan. Eftersom han, liksom de flesta andra i detta land inte pratar engelska, skrattade han konstant istallet for att prata. Awesome. Han jobbar for hostelet vi bor pa, sa han brukar dyka upp har titt som tatt. Dricker en kopp kaffe och ater en liten macka vid frukost. Alltid lika javla glad. Blir sa amazed nar jag traffar konstant livsglada manniskor, att jag nastan skams for min egen depreverta gargong. Nar vi pa kvallen gick ut pa jakt efter ett stalle att ata traffade vi en engelsklarare som knappt pratade engelska, sa konversationen blev otydlig och faordig, minst sagt. Han presenterad oss for alla sina underbart sota sma elever, och ville att vi skulle komma till skolan nan dag for att lara dem engelska, en orealistisk men sot liten tanke. Han tog oss sedan till en bar med enbart locals dar vi blev obehagligt eyeballade och kallade for gringos. Smakade en lokalt bryggd liten forfriskning, som paminde om glogg, men kall och mindre sot. Skitgod. Vi forsokte tappert halla uppe en konversation, men trottnade ganska snabbt och ville ga hem. Han ville bjuda oss pa middag for han tyckte det verkade som att vi at for lite. Tack, men nej tack. Efter att ha skakat av oss honom fann vi varldens mysigaste lilla cafe, som vi nog nu besokt fler ganger an spenderade dagar i stan. Drack kanelte och sag ut over hamnen och staden och bussarna och manniskorna och batarna och ljusen.
Under mandagen vandrade vi pa marknad dar vi beskadade en hel del lustiga men stortskona original. Kopte lite krimskrams och blev attackerade av en kristen tjej. Det borjade med en helt oskyldig konversation med en fullt normal och trevlig kvinna fran Rio. Hon berattade om Salvador och gav oss tips pa vart vi skulle resa. Men som fran ingenstans snapade hon och borjade predika om Jesus och att han ar `our saviour`. Hon hoppades att vi under var resa har skulle finna honom och den karlek han ger, och avslutade med att nar vi an ville prata med henne igen, skulle vi ringa via Jesus. Nar vi gick skrek hon `Jesus is our saviour` efter oss. Skit laskigt!
Lamnade pa tisdagen Salvador for att resa till Morro de Sao Paoulo och tropisk storm. Anlande on blota som djur och varmde vara kroppar med glass. Dar spenderade vi tre natter och har inte sa mycket att saga om on, mer an att den ar lite val exploaterad och turistig. Vi lag pa en vit strand, tittade pa palmer och forsokte svalka oss i det extremt grunda vattnet. Hostelet var inte heller sa mycket att hanga i granen, mer an att Leonardos lakan var sa fint att jag var tvungen att sno det med mig. Skapade en klanning, och kan med det ge upp min resultatlosa jakt efter en. Det var trevligt, men inget extra ordinart, sa vi akte tillbaka till Salvador tidigare an planerat. Har pagar nagon form av stadsfestival, sa trumbeaten flodar och gatorna ar fulla av fargsprakande band och glada manniskor. I fredags at vi extremt god falafel och hommus pa ett israeliskt cafe, dar vi blev tipsade om att ga pa Bale de Bahia, vilket vi ocksa gjorde med resultated forbluffat hanforda. Det var sa javla haftigt och dansarna var sa grymt duktiga. Slutar aldrig att forundras over dansares kroppar. Har ocksa kommit pa att jag maste borja utfora nan form av estetisk verksamhet igen. Det har haller inte.
Igar hittade jag choklad med cashewnotter i. En genialisk kombo!
Idag ar jag trott eftersom jag, hur sent jag an gar och lagger mig, alltid vaknar klockan sju pa morgonen oformogen att somna om igen. Gick ut och sprang en runda, at frukost och landade sedan i en hammock pa takterassen. Dar ska jag forbli resten av dagen utan att gora ett piss. Mojligtvis att jag koper par sandaler och dricker en kopp kanelte hos tanten, men storre anstrangning an sa ska jag inte utsatta mig for.
Det har idag flyttat in fem religiosa man fran Israel i vart rumt. De ber pa sangarna med konstiga mossor. Ocksa lite obehagligt. Men imorn satter vi oss pa en buss i tjugo timmar mot Natal och Pipa. Dar ska det vara paradis. Skont!
en o kan vara det basta.
nar tiden i paraty var over, lamnade vi med buss och satte oss pa en farja over till ihla grande. den vackraste on i varldshistorien (sakerligen inte, men den etsade sig fast hart som fan i mitt hjarta!). pa piren stod en liten nisse med en liten skylt som inte kunde prata engelska, sa vi foljde tyst och nyfiket efter honom. blev valkomnade av big mama (varldens basta), som under veckan har forsett oss med varm soppa, vin och filtar under de kalla kvallarna, samt farskt hembakat brod till frukost. planen var att bara stanna pa on i fyra natter, men eftersom vi fell in love and fell hard, var vi tvugna att stanna tre natter till. under tiden har vi vandrat och vandrat och vandrat och vandrat och aterigen vandrat. ocksa badat pa vackra strander och gatt vilse i djungeln, fatt skoskav och nastan slagit sonder fotterna pa stenar. fann efter en tva timmars vandring over berget, den mest vackra strand jag nagonsin sett. satt dar och filosoferade, kande mig lycklig och var tvungen att bada naken to fullfill my happiness. fantastiskt. sista dagen fann vi en ode liten ensam strand dar lyckan och friheten slog till sa hart att vi sprang runt nakna och plaskade i vattnet som sma efterblivna salar. ocksa ganska oslagbart. vadret har varit upp och ner, ganska mycket svensk midsommar, alla vader pa en dag. men det har inte gjort nagonting alls, eftersom vi utforskat djungeln hart som tusan. har sett sma apor, lustiga insekter, papegojor, enorma daggmaskar, samt studerat en liten ekorre ata sin not med storsta inlevelse och intensivt rytmiskt. horde ocksa att det pa on finns aligatorer (importerade av en galen tysk dock) och anakondor i en saltvattensjo pa andra sidan. dock ar det en promenad pa ca fem sex timmar, och utan varken karta eller lampor, tar man sig inte bade fram och tillbaka pa en dag. jatte trakigt, men far ga pa aligator hunting i amazonas istallet.
ar nu tillbaka i rio, staden jag hyser enorm hatkarlek till. allt ar stort och pumpande och haftigt. men att aldrig kunna ga ut och kanna sig saker, speciellt nattetid, tar gladjen ur ganska mycket. igar var vi dock ute med hela familjen hostel, dansade samba och forsokte lara mig foho, men det ar too hard. en minnesvard afton. dock trottnade leonardo och anna vid halv tre och tvingade en lite mer retarderad kille att ta en taxi med oss tillbaka till hostelet, eftersom alla varnar oss for att aka taxi sjalva nar vi ar sana "blonda, svenska tjejer". sen somnade vi. skont.
idag ska jag kopa nytt minnsekort till kamera, eftersom det andra har breakat, vilket suger (tror alla bilder ar vack, arghyeah!). sen kanske vi studerar copacabana eller far till nat museeum och for att studera brasiliansk konst. kan ocksa vara underhallande. far se vart dagen tar oss.
