farväl

leonie sitter och pullar sin toffs och tanker pa trang fitta (farlat for mitt grova ordval, men det ar typ kul och jag skrattar). de senaste fem dygnen har spenderats i buzios, dar vi har tittat pa skalbaggar, lapat sol, simmat i havet (och fatt for oss att det ar sma djur som tycker om att bitas, men efter vidare insikt kommit underfund med att det ar vattnet som ar sa salt att det sticker pa kroppen), traffat manga manniskor, endel retarderade, endel roliga, endel varken eller, dansat om natterna, druckit skol och frutilicious fruktdrinkar, lyssnat pa finstamd livemusik, sprungit pa stranden och blivit uppatna av myggor. vi ville hyra cyklar, men den enda man i byn som hyr ut sadana har farit pa semester. ganska opassande maste jag saga. sa vi har utforskat stan, som ligger ute pa en halvo, till fots istallet. vilket inte alls har varit sa pjakigt. hostelet vi bor pa ar lokaliserat mitt pa praian, och freascht som tysan. personalen ar underbar och gasterna likasa. igar var vi pa en liten electroklubb med kansla av att kliva in i nagons vardagsrum. dar dansade manga lustiga manniskor. bland annat blev vi forfoljda av en trog kille, vars enda intention var att visa oss sin mage samtidigt som han rullade pa hofterna. det tog oss sakert en och en halv timma att bli kvitt honom. men underhallande var det. natten avslutades framat smatimmarna med att en kille i varat dorm spydde pa grund av matforgiftning. jag drog tackat over huvudet och latsades som om ingenting hade hant. de andra tjejerna hade samvete nog att torka upp sjon. jag lag uppe pa loftet och beskadade cirkusen. kvallen innan det tittade vi pa an mer retarderad killar som forsokte sig pa bade det ena och det andra pa dansgolvet, bland annat mindre lyckade forsok till mtv-style breakdanceslashhiphop, inte fan vet jag. tamligen underhallande for mig och leonardo. sedan gjorde vi ett halvhjartat forsok till att vara lika underhallande sjalva, men var trotta och gick och la oss. det var skont.

idag har jag tittat pa solnedgangen. den var vacker, jag blev blodig och emotionell. sedan sprang jag pa stranden under stjarnorna och vilade pa piren. det var ocksa vackert, en klass for sig. havet ar slaende, jag blev lycklig. pa vagen tillbaka fangade jag krabbor som sprang pa stranden, min pannlampa ar kickass.  

nu lyssnar jag pa havet. funderar pa att sova. somn ar underskattat. om fem timmar lamnar vi buzios, med blandade kanslor (jag skulle kunna bosatta mig har en manad eller tva om det inte vore sa att brasilien ar storre an stort och jag vill se allt) och far soder mot paraty och trindade. dar vantar ett annat aventyr.