ärnst

Nu är jag så där alldeles för mycket snurrig i huvudet igen. Min humor ligger verkligen på botten, jag tycker att allt är roligt. Skit tråkigt. Dagen har varit lagom halvseg och svenska redovisningen gick ju som den gick. Inget jag orkar fundera mer över. Ingen dans hade vi, vilket var skittråkigt. Hade verkligen sett fram emot den. Istället såg vi på en teaterdansfilm där karaktärerna inte var mer än en bunt psykfall. Nu skall den dessutom analyseras, men mitt fokus och min koncentration har flugit iväg någon helt annan stans. Kanske tagit semester eller nåt. Jag orkar inte. Efter detta var det bara en lång och seg eftermiddag i väntan på utvecklingssamtal. Detta var dock ganska upplyftande och jag tror faktiskt att jag underskattat mig själv. Dessutom klarade jag mig från tårar, vilket jag ofta inte gör. Är som kanske tidigare sagt alldeles för sentimental och känslig. Den pressade stämningen brukar bli för mycket. Det är inte så att mina föräldrar ställer höga krav, utan jag pressar mig själv för hårt. Jag är perfektionist och nöjer mig inte förens jag har nått dit jag vill. Jag ska ha det jag vill ha helt enkelt. Får jag det inte faller min värld samman för några ögonblick, tills jag vågar igen. Och då ska jag ha det, ännu mer. Nåväl. Nu måste jag rycka upp mig själv och fortsätta med alla mina måsten.