ärnst

Nu är jag sådär deppig igen. Och otrevlig. Och allmänt tråkig. Synd för Axel som får ta all min skit. Kanske jag slänger det på honom för att han är vår enda prick från det manliga släktet. Dessutom tar han inte åt sig av mina vresigheter, åtminstone visar han det inte. Tjejer är så fåniga och allt för bra på att göra problem av ingenting. Axel, du får stå ut helt enkelt. För trots det soliga vädret kan jag inte förmå mig att vara glad. Inte idag. Mitt låga tillstånd har säkert med månen att göra. Den brukar jag skylla på i alla lägen. En annan bitter upptäckt är att om man vill få något gjort måste man själv se till att det blir gjort. Låter ju ganska logiskt, men ibland blir det för mycket. Imorgon ska det dessutom bli kallt har jag hört. Inget jag känner för. Snart kommer nog snön tillbaka. Jag ska gräva ner mig. Eller skita i att spekulera, det vore nog det bästa. På tåget tidigare idag stod en snubbe som var mycket lik the one and only Kristian Luuk, så för en sekund föddes en gnista exaltion inom mig. Dock dog den ganska snabbt när rödtotten visade sig vara en helt vanlig, dödlig och tråkig tågvärd. Men, jag menar. En Kristian Luuk på tåget händer ändå inte, så vad kunde jag vänta mig. Har precis varit på modevisning och skådat Matildas för coola verk. Hon är överkreativ och begåvad vill jag lova. Imorgon tror jag förövrigt att det är fredag, alltid något. Jag och min iPod börjar dessutom komma bättre överrens, snart är nog även vi bundisar. Sengen kens ret nu.

lev väl eller far illa
so long
ännah