ärnst

Nu är det måndag, det regnar och är allmänt trist. Mamma fyller år, jag väntar på mat. Midsommarhelgen är över, vilket känns ganska trist eftersom detta är en av de bättre tiderna på året. Det blev godisträd, fotboll, jordgubbar, grill, glass, tårta, bullar, godis, ännu mera jordgubbar, lite mer fotboll, bad, flumm, femkamp, musik, långbord, sill, dillpotatis, sovning under bar himmel eller på studsmattan (beror på tidpunkten), men också en himla massa skratt och galenskap och dans kring midsommarstången (vilket faktiskt är det bästa). Dessvärre blev det ingen midsommarkrans för mig i år, men jag klarade mig rätt bra ändå. Jag sov inte många timmar, men hade desto roligare. Jag mosade myggor i håret och pratade en himla massa strunt. Midsommar helgen for life, tack.

Idag gick jag upp vid SEX, bara för att sjunga för mamma. Jag tog bussen till Gunnebo med Linda för att hälsa på min blivande arbetsplats – jag vill INTE jobba! Men pengar får jag, då känns det nog skönt. Men tills dess… jag får stå ut. Jag tog östersundståget till Kungsbacka, köpte klart mammas födelsedagspresent (lite sent kanske, men endel av den behöver faktiskt levereras som färskvara). Den är hursomhälst skit fin, ett riktigt mästerverk. När jag var klar med dagens måsten åt jag min dagliga dos knäckebröd och tog sedan 767:an till Snipen, Billvallyet och älskade Jöliah. Hon var glad och skit brun. Jag kände mig som en blek sill från Alaska nånstans. Vi badade och hoppade hopptorn och sådant ballt. Det regnade, men kändes ändå väldigt somrigt. Mina fötter dog efter den långa barfota promenaden i regnet, men väcktes till liv av varmt vatten och gosiga fårskinnstofflor. Vi åt rostat bröd, mariekex och drack te och bluebärysåpa. Himla mysigt och himla gott. Det pratades en massa tills Julia var tvungen att åka till Franz på Bernaps (eller vad det heter, mi dånt knåw så att säga). Jag fick luffa hem i regnet med bussen. Kom hem, la mig i soffan och åt en massa choklad. Sedan dess har jag inte gjort något av det vettiga slaget at all, men bättre tider nalkas (i hope). Det väntas åtminstone jordgubbstårta och andra smaskigheter, samt lite hipphurra-sång. Det kunde vart bättre, men i stort är det absolut inget fel på det.  

Det finns en himla massa saker jag inte längre klarar av. Jag är ledsen, men det går helt enkelt inte att vara trevlig längre. Uh, jag orkar inte. Nu ska jag i alla fall äta.

lev väl eller far illa,

over and out

//ärnst.

Där är måndag, men känns absolut som en lördag. Hos frissan försvann mina julgranar, men frisyren blev det ingen större skillnad på. Dock luktar det gott, som alltid efter ett besök hos klipptanten. Lovisa kom över på besök och jag tror mig bestämt att hon uppskattade min fina gåva väldigt starkt. Vad hon ska med den till vet jag inte, men den pryder nog hennes vägg väldigt väl. Efter hennes korta men trevliga besök luffade jag och Kim in till stora staden. Jag köpte en tröja, ett linne och ett par shorts och lite smink. Dock hittade jag inte det jag åkt in för att köpa, det vill säga ett fint linne för midsommar och en födelsedagspresent till mamma. Jag har verkligen ingen aning om vad jag ska köpa. Kanske en skål som Kim så fint föreslog. Men vad ska hon med en sån till? Äsch, det löser sig. Vi köpte glass, lakrits (det bästa) och mjölkkolaglass med kolasås, jävlogt god! Vi åkte tåg, tog 767 till skolan och gick hem. Enda sedan jag kom hem har jag varit som en speedad ko. Min mun går i ett, jag kan inte sitta stilla och jag skrattar åt allt. Men det är härligt. Nu sitter jag här med smutsiga barfotafötter, sommaren är bäst. Har precis kommit hem från min faster som håller på att starta upp en ny hjälporganisation som skall arbeta i Bangladesh, verkar riktigt intressant faktiskt. Jag var där som medlem (himla tufft), så nu får vi se vad hon kan åstadkomma för goda gärningar där borta. Hursomhelst har jag myggbett både på och under foten, på låret och till och med på långfingret. De älskar mig, de förbaskade myggorna. Fast det är ju ingen riktig sommar utan myggbett, trots att de kliar mig till vansinne (uh, kan man säga så?). Imorgon hoppas jag på lite träning, eftersom jag verkligen är i behov ett svettigt pass så att jag kan bli av med lite överskottsenergi och hysteri. Jag känner för box, men det är nog inget sånt imorn. Illa. Jag har förövrigt inte ätit någon mat på hela dan, bara mackor med skinka, avokado och lax. Det är inte allt för illa, men huvudet hänger inte riktigt med. Sengen ventar nu, måste kila.

peace out alla peas on earth

love eller kärlek eller amor eller bara godnatt

// ärnst.    

Hemkommen från Kreta and Greklandos sedan några timmar. Jag har myggbett på mina fingrar, vilket faktiskt är extremt irriterande. Veckan som gått har varit mycket skön, men en aning seg. Just därför har min mun idag gått i ett, jag är lite smått hysterisk. Väldigt hysterisk rättare sagt. Jag har mestadels badat och solat och druckit färskpressad apelsinjuice och ätit en massa grekisksallad och fetaost och tsatsiki och annat mums. En sådan relativt sysslolös vardag tär faktiskt på mig i längden. Men det har varit lugnt och skönt med undantag för i fredags då jag och mamma gav oss ut på en 4,4 mils lång mountainbike cykling. Det var vi två och resten gubbar. Dä frontman, en ung och alltför cräzy finne som jag inte vet namnet på, charmade mig allt för bra – jag är såld. Kärlek vid första ögonkastet för min del. Jag är svag för tillfället. Och en aning känslig. Och ännu mera hysterisk, men det har jag ju redan nämnt. I vilket fall som helst kommer jag aldrig mer se honom, så det är bara att säga adjö till de tankarna. I och för sig lever jag med mottot att folk som är menade att vara tillsammans blir tillsammans, tids nog. Dock är det en himla massa graows som jag tycker att jag är ämnad för, så det lär bli fullt upp, om jag får önska. Men det där med kärleken är alldeles för komplicerat och osäkert och skört för min del. Eller kanske inte, men ändå. Jag vet inte riktigt vart jag vill komma och det finns inget slut till vad jag säger. Hur som helst, jag glider ifrån ämnet. Förutom att förälska mig i hans söta Nathan läppar blev jag också upp i öronen kär i en tavla jag sprang in i på ett konstgalleri. Dock var den både för dyr och för tung för att jag ens skulle kunna transportera den från galleriet till hotellet. Det blev ett sorgligt och mycket känsloladdat farväl till detta magnifika verk. En annan gång, som jag tröstar mig med. En annan gång. Jag fick helt enkelt nöja mig med en väska, en sjal, ett par shorts och två alldeles för underbara Svampbob-handdukar. Jag vet att jag kan tyckas barnslig, men de är jävligt fina och jag är glad. I övrigt fanns det inte alls särskilt mycket fint. Grekerna tycks ha missat det där med material och färgsättning. En klänning blev det definitivt inte, så jag fortsätter att vara bara shorts. Det är inte alltför illa det heller.

Det blev en lång hemresedag igår, gick och la mig halv fem i natt. Är nu mycket trött, men vet att jag ändå inte skulle kunna somna om jag gick och la mig. Därför finner jag inget bättre alternativ än att hänga med datorn, som vanligt. Jag har precis sagt adjöken till mitt snöre Kijmsän, som förövrigt har trakasserat mig mest hela dagen och verkligen fått mig att inse vilken hysterisk människa jag är. Men… på ett bra sätt. Kanske bra för dem som uppskattar det, och det gör ju hon. Men för dem som inte gör det… illa. Vi har skrattat tills vi kiknat, glott på film och käkat godis för att sedan ta en lång och stillsam promenad runt Fagared. Den var åtminstone stillsam tills min galna fantasi fick övertaget, jag är paranoid. Nåväl, jag skrattar åt det nu.

Jag älskar förövrigt sommaren, speciellt kvällarna och nätterna. Snart är det dessutom midsommar, mysigt. Glass och jordgubbar och grill och bad och fotboll och… ja, tack.

Imorgon ska jag cykla upp till frissan för att klippa av mina julgranar och förhoppningsvis bli fin i håret. Men det kan man ju inte veta förens det är klart. Förhoppningsvis behöver jag inte skrika ut min ilska på Frisse den här gången, och Kim slipper bita hål i kudden för att kväva bubblande skrattattacker. Nåväl, framtiden vet, inte jag. Usch, jag låter alldeles för äckligt filosofisk ibland. En tankemaskin av värsta sort. Dock inget att göra åt. Jag är den jag är. Efter frissan ska jag bara in till stora staden med Kim för inhandla en hög pinaler, en del viktiga, andra extremt onödiga. Sånt mår jag bra av.

Nu har förövrigt Jöliah övergivit mig för Kreta, skönt för henne, men desto tråkigare för mig. Hoppas hon gottar sig väl på bäjchen.

Om du orkat ta dig hit ner vill jag bara säga hej, god natt och på återseende om tre framtider ungefär.

Over and out,

ärnst.  

Egentligen vet jag inte vart jag ska börja eller ens vad jag ska skriva. Jag är trött, uttråkad och ganska oinspirerad. Saker och ting går inte min väg, jag suckar, men traskar vidare. Inte mycket mer att göra. Jag går omkring i min bubbla, lyssnar, kommenterar och funderar. Mina tankar skiftar egentligen inte särskilt mycket från dag till dag. De är de samma, ganska tryggt. Vad jag ens vill ha sagt med detta har jag ingen aning om, det lämnas åt läsaren, i guess. Jag tror bara jag behöver en liten blottning av mig själv, eller något åt det hållet åtminstone. Nu vet jag inte hur jag ska fortsätta, antingen blir det en helt vanlig avrundning till denna meningslösa bekänning, eller så fortsätter jag med en kort resumé av min tillvaro.

Det blev det sistnämnda, hej. Ingenting särklist har inträffat. En friluftsdag har blivit avklarad, ett antal träningspass genomlidna, några kilo godis uppätna och ett antal One Tree Hill avsnitt har frälst mig. Det är sjukt, galet, jag vet inte mer. Men bra är det, i enjoy. Kim, vad i helvete har du dragit in mig i? Nåväl, jag klarar mig. På lördag åker jag dessutom till Grekland med mam. Det ska bli avkopplande och jävligt skönt. Jag ska leta skor och väskor, och när de väl är funna ska jag köpa dem, känna lyckan för stunden och återvända hem för att sedan slänga in dem i garderoben. Det brukar bli så åtminstone. Dessutom vill jag hitta en klänning, men en klänning vill inte hitta mig. Jag kanske borde inse (vilket jag nog egentligen redan gjort några historier bakåt) att jag aldrig kommer bli en söt flicka i en söt klänning. Det är inte jag, helt enkelt. Inte ens en kjol kan jag trivas i. Nåväl, tack för byxorna iallafall. Nu rinner jag iväg till sådant som jag själv anser är beyond oväsentligt. Trots att jag är ledig imorgon bör jag sova. Är faktist trött. Hej avrundning, hejhej och hejhejdå.

over and out,
ärnst!