ärnst

för att jag för en gångs skull pallrar mig till biblioteket (det händer aldrig) och för att jag för en gångs skull verkligen är sugen på att låna en bok (bitterfittan, ni vet), finns boken inte inne, utan jag får stå i kö. här går man till denna allmänna egendom för lite litterär kurering, men inte ens det kan man få. den offentliga sektorn suger, eller så har den helt enkelt bara vänt ryggen emot mig. det är och förblir jag och moder natur, som sagt. för, på biblioteket möts jag av regionens, kanske bittraste, bitterfitta irl. säkerligen värre än bokens huvudrollsinnehavare själv, och definitivt bittrare än den bitterfitta jag själv kan tyckas skymta hos mig själv. inte ens ett litet leende kunde hon krysta fram, trots att jag var alltigenom trevlig. åh, kärring. hur som. istället för bitterfittan kom jag ut från det, just det, underskattade (numer är jag inte så säker längre) biblioteket med en munter novellsamling; kärlekens brutala språk. livet går bra för mig. är jag på väg att gräva ner mig själv igen?

whoops, did i say it out loud?
did you find out?
i wanna have your babies...

nabadgelyo

ena stunden regnar det, nästa sekund är det strålande solsken, för att i följande ögonblick vara sol och regn på samma gång. det är tydligen inte bara jag som lider av kraftiga labila besvär ("... men ingen är ju mer labil än anna"). även moder natur tycks ha drabbats av denna besynnerliga vedermöda. och det känns ju skönt, att inte jag är den enda. vi skulle ju kunna gå i entente, hon och jag. kanske spinna vidare och sätta världen ur balans med vårt oberäkneliga beteende, för att sedan ta över...

apropå moder natur; "god bless mother nature, she's a single woman too". efter det att it's raining men gått på repeat en hel förmiddag på jobbet då cd-spelaren hakat upp sig, djupanalyserade jag, mot min egen vilja, hela låten. så när jag ändå talar om moder natur, labilt humör och oberäkneliga naturkrafter kan jag ju passa på att önska av, just det, kära moder natur, att det ska börja regna män, tack. eller som nadja så fint en dag föreställde sig och sjöng: it's raining kocks, halleluja. varför inte? börjar jag låta en aning bitter och desperat? må så vara. jag ska gå till biblioteket och låna bitterfittan av maria sveland. låter som en bok för mig. faktiskt verkar den riktigt bra. skönt desperat, bitter och naken, men med sanningsenlig sarkasm och ironi på samma gång. vi får se. jag tar cykeln mot det underskattade biblioteket...

 

so long, på återseende,
ärnsti

"oh, give me a man who is man enough to give him self just to the woman who is worth him. and if that woman were me, i would love him alone, and forever"

jag har precis kollat på casanova: skapligt underhållande, snygga skådespelare, härlig kvinnosyn och citat som hamnar mitt i prick - jag lär få vänta på den mannen för evigt. hur som, det var en bra film, men jag är sjuk och bör därför sova.

au revoir!

det är inte bra för sinnet att gå runt i en tradig klädbutik hela dagarna, för mycket tidsdödande tankar, japp... jag tänker och tänker, viker och viker. sedan tänker jag förbannat mycket mer en gång till. jag kunde aldrig ana att det skulle vara så långtråkigt att stå i butik. men lönen är fin, och när den väl sitter på mitt konto kommer jag att vara tacksam. men just nu, SUCK.

snart är sommaren slut och rutinerna väntar. det ska nog gå, även om jag är långt ifrån återhämtad och utvilad. kanske att jag hinner bli, det är trots allt 25 dagar kvar. herregud, mindre än en månad. realitet: det var värre än jag anade...


om sju timmar ska jag vara på fötter och redo för ännu en tidsdödande och lång dag under köpcentrets lysrör och hemska musik. beutysleep är att överväga.

lev sunt, älska väl (så gott det går)
so long,
ärnsti