farväl

Manga dagar, manga handelser. Vi hamnade i Belem dar vi fann fina parker for glass och picknick. Sprang pa marknader och fann supermercado grande, dar allt kunde kopas. Gott brod, framforallt. Vi satte oss pa flodbat i tva dagar och tre natter, dar vi for det mesta gomde oss i var hytt, forutom da vi beskadade river dolphins och vacker natur. Amazonfloden ar gigantus. Jag var mest radd for att do, eftersom baten varken hade livbatar eller respektabla flytvastar, samt var fullproppad med manniskor, likt packade sillar. Hander nagot, overlever man inte. Igar horde jag att en flodbat forlist, tva doda funna, resten eftersoks. Omradet dar den kolade ar val bebott av pirayor, krokodiler och andra stora vattendjur. Fiskmat av hela hogen. Laskigt. Vi steg i land i Santarem och satte oss pa buss mot Alter do Chao, en liten oas vid Rio Tapajos, som under torrsasong gar under namnet Amazonas Karribien, pga dess manga, langa, vita strander. Dom var icke synliga, men vad gor det. Strander har jag haft i overlod. Val dar motte vi varldens basta stand-in bapi, gamle fransk-brasilianska Fred-Erik, som tog oss med pa aventyr i FLONA (Floresta National park) dar vi sov i hammock hos rubbertupper-tribes och gjorde djungel. Leonie blev bajsad av en apa i ansikteat, eftersom apan blev arg nar var guide bankade for hart i tradet. Herre javlar, vi skrattade resterande tva timmar. Natten spenderade vi i en liten bat ute i the flooded forest med gamle bapi (som forovrigt har nagra femstjarniga resorts i bla. Marocko, Spaniel och Frankrike, samt en 46 meter lang segelbat han ibland seglar runt jorden med) och hovding som under natten blir osarbar crocodile dundee. Vi var pa krokodiljakt. Jag kan inte beskriva upplevelsen, sa tanker inte ens forsoka. Men jag klappade nyfangade krokodilbebisar och horde arg mamma cirkulera i narheten, samt satt oga mot oga med for manga dodliga spindlar. Det var magiskt. Overkligt. Jag borjar tro pa spirits och legender, for sure. Djungeln pa natten ar oslagbar och indianhovding ar min nya idol. Vilken man, vilken grace, vilket lugn. Jag somnade in som ett litet barn, trots alla for miljoner manga spindlar over mitt huvud. Dagen efter vandrade vi timmar i djungeln, beskadade varldens storsta trad och baddade sar med magisk copaibaolja direkt fran copaibatradet. Akte bat tillbaka och sag delfinerna hoppa i solnedgangen. Fantastiskt flott. Dagen efter rodde vi runt i en eka, blev lite branda och fick blasor i handflatorna. Men fint var det. Idag sa vi farval till fader Fred-Erik med vemod. Men, en dag ska vi joina hans crew pa baten, och kryssa runt bland kobbar och kar, lite har och dar. Nu ar vi i Manaus och staden ar for varm. Det gar inte att sluta svettas. Har ska vi fordriva nagra dagar innan vi ger oss ut i djungeln i fem, sex dagar igen. Sen aker vi hem. Konstigt. Nu ska jag stoppa huvudet i en frysbox, eller nat. 

Strandrunkarn har gjort mig lite lagom paranoid, jag tror varje tjock neger ar han. Sa jag har tyvarr funnit det ytterst obekvamt att vistas pa stranden sjalv utan min trogna kompanjon. Dagen efter incidenten fick jag for mig att jag skulle bli strypvaldtagen av en snubbe som stod och skar upp snoren lite langre bort. Han var fiskare, saklart. Jag var dum. Gick dar ifran, men motte frugan pa vagen, sa vi gick tillbaka och hade en fin timma tills regnet borjade skolja over oss. Battre det an strandrunkare, atminstone.

Harom dan nar vi vandrade stranden stotte vi pa herr turtle gigantus, han var dock dod och luktade as. Vi ville gropa ur honom och ta med skalet hem, som skold och souvenir, men fick inse vara begransningar. Igar sprang jag pa herr dolphinus, ocksa dod. Leonie ville plocka tanderna pa den, men oroade sig for mycket over hygien. Kanske lika bra det. Ett tandlost delfinspoke hade varit ganska o-charmigt. Vi har aven funnit uppspolade minihajar, hammarhajar, taggfiskar, samt en och annan fin liten snacka, och i och med det borjat var bana som knapande hobby-hippies. Apropa alla doda sea-fruits har jag borjat undra hur dom har det dar ute egentligen. Jag funderar over stora sjomonster eller fororeningar, men antagligen ar det bara den harmlosa naturen som satt den sidan till, och strommarna valjer att strandsatta dem just har. Tja, vad vet jag, kan ju spekulera i evigheter. Forra veckan var vi dock ute och seglade pa en liten jangada (lag trasegelbat) och fick da beskada frisk, glad och levande turtle. Den guppade sa fridfullt i vagorna, vi hoppade i och badade. Fint som snus.

I onsdags blev vi medtagna till dynorna dar alla koola kids samlas om eftermiddagarna for att sandsurfa branterna ner, samt lagga av en och annan galen akrobatisk konst ner for stupen. Jag fick prova bradan, och det med slaende resultat, ma jag saga. Nar jag stallde mig pa den skrattade de och kallade mig stupid gringo, men nar jag val satte av blev de tysta. Jag gick vinnande ur kampen, saklart.

Efter tva veckor i Canoa kanner jag mig redo att lamna, dock ej utan en viss separationsangest, samt tio kilo sand extra i bade harbotten, klader, vaskor och pa huden. Platsen har charm, jag kommer tillbaka. Nu vantar Amazonas. Vad mer kan jag saga, livet ar flott.

Nu har det hant aven oss. Det alla stackars flickor vi mott under resans gang hemskt nog fatt erfara; strandrunkarn har ofredat aven oss. Jag vaknar ur min musikdvala av att Leonie knuffar mig och skriker: "Anna, for i helvete! Han runkar!". Och mycket riktigt. Tio meter bort ligger en dreglande, fet, acklig javel, spritt sprangande naken, uppflakt, och drar varldens javla runk, samtidigt som han flasar med blicken mot oss. Hur javla mycket ska man som kvinna behova utsta i detta land? Ibland kanner jag att jag fatt nog, for good. Man, man, jag hatar dom i grupp och en och en... Tva ganger i mitt liv har jag kant mig riktigt sexuellt ofredad. Bada gangerna har. Forsta gangen i Rio nar jag mitt i natten blir antastad av en full brasilianare som nar jag ligger och sover, lutar sig in i min sang och forsoker kyssa mig, och nar jag sedan knuffar bort honom och forsoker hanga upp min sarong som skydd, staller sig vid min sangkant och borjar knappa upp sina byxor. Lika arg da som nu angade jag ner till nattvakten, som lika arg han, angar upp och tvangsflyttar honom in till ett annat rum och sager att om han ens kommer i narheten av mig igen ringer han polisen. Vad ar det for fel pa djuren? Vidrigt, VIDRIGT! Ska man behova dra pa sig en javla burka? Ibland kan man inte ens ga gatan fram utan att kanna sig som ett kottstycke. En poster. En staty. Ett javla objekt.

Tillbaka till strandrunkarn; Vi fragade vad fan han holl pa med, it's a fucking beach, sa att han var en gris och gav honom fingret. Han reste sig med kuken fortfarande i givakt och tittade pa oss som att det han gjorde var det mest naturliga i hela varlden. Sedan gick han skamligt darifran med sin flaskfeta kropp. Jag fortsatte koka av ilska ett bra tag, och gor det igen. SVIN! Jag undrar vad som i helvete far honom att tro att det overhuvudtaget nagonstans, nagon gang ens skulle vara okej att lagga sig pa en strand och anvanda oss som javla tonarsrunkpoters? (??) Upprorande, minst sagt. Oug. Jag ar acklad. Sa javla acklad.

Idag har jag haft varldens basta dag utan att ha gjort ett piss. Har atit en solmogen mango, den var varm och juicy. Igar red vi pa vita hastar, over vita sandyner, och galloperade ner pa vita strander i eftermiddagssolen. Som en harligt slafsig kliche, var det helt oslagbart. Dock red jag inte pa den stora, vita hingsten fran sagorna, utan den spinkiga lilla pallen med diarre. Men han var pigg som en mort och ville bara springa hela tiden, sa vi blev bundis, han och jag. Fick dessvarre rediga skavsar pa mina vader, dom svider som fan. Idrottsskada, vill jag passa pa att kalla det. Om de laker som jag onskar, ska vi ta en ridtur i fredag solnedgang igen. Det hade varit flott. Sen maste vi dessvarre lamna. Har forovrigt belagrat oss i Canoa Quebra, nog en av de basta platser jag besokt. Stranderna ar vita och kilometerlanga, val omfamnade av enorma sanddynor, dar  vagorna rullar in fran den oppna Atlanten. Trots att stan kryllar av manniskor, ar detta den mest avslappnade plats jag varit pa. Vart rum liknar en tradkoja, och for att ta sig upp klattrar vi pa en ranglig trappa, med banantraden som narmsta grannar. Dock ar dom inte mogna, men funderar skarpt pa att smuggla med en klase i vaskan. Fran var balkong har vi vad man kallar havsutsikt - "the view is also included in the price, ehehehehe" . Ganska oslagbart. Somnade harom natten i hangmattan till ljudet fran vagorna som langsamt rullade in over stranden. Snubben som ager vart pousada ar en lonnfet hollandare utan tander, som gift sig med en lika lonnfet brasiliansk kvinna, och tillsammans har de en ful liten unge. Barnflickan ar lika oskon hon, och mormodern springer runt och sjunger falskt. Dom ar sa oskont charmigt stortskona hela bunten, och foredrar att dricka ol fran morgon till kvall. Nar de dor i fortid betvivlar jag inte att de atminstone haft det gott. Imorgon ska jag fortsatta att ha det bra, bara bra, liksom alla andra dagar framover. Nu ar jag svettig. Envisa rovsvett. Envisa plaststolar. Ska fira dagen med en glass, for att fira ar alltid trevligt. TCHAU