farväl

de senaste dagarna har jag och leonie roat oss at att hata alla retarderade idioter som ocksa slagit sig ner pa varat hostel. vi har de konstant packade engelsmannen som tycker att livet gar ut pa att inte gora ett piss, undantaget att konsumera alkohol. sen har vi det nya zeelandska ganget bestaende av den rotlosa, trevliga men allt for fulla vagabonden som inte kan forsta varfor man ska arbeta, den nippriga lilla flickan, the pretty boy, tjockisen och the wannabe prettyboy, med pa tok for pumpade muskler, forkrympt hjarna samt for stort behov av att havda sig; slutsats, formycket! nytt tillkommet i vart rum ar de medelalders norska tjejerna som solar och sover hela dagarna, for att supa bort sina natter i neonrosa trojor. herre javlar. polackerna som alskar att klia varandra pa ryggen samt att bada i osregn. hippieflickorna som ar sa javla timida, och tycker att allt ar sa vackert att de maste rusa ut pa morgonen for att titta pa soluppgangen pa den faktiskt (i gamforelse med alla andra) fula stranden. nu later jag kanske hard och bitter, men just har har jag funnit det ytterst roande att bara hata alla manniskor. herre javlar vad vi har skrattat. dock har vi hostelets guldkorn: en femtioplusarig fortidspensionerad tysk herre som, efter att ha rest jorden runt ett antal ganger, akt till sao paoulo fran tyskland med ett konteinerfartyg (bara for sakens skull), besokt alla varldens kontinenter osv, for forsta gangen bor pa hostel. han hade manga anektoder att komma med, och berattde stolt om alla sina flickor i rio (ja, dar kan man ju lasa mellan raderna, har faktiskt fatt hora att rio ar lika stort som thailand nar det kommer till prostitution, bara att det inte ar lika omtalat). dock javligt imponernade att hora om alla spannande platser han besokt under sitt liv. nu lever han pa sin pension och sin forsakring och reser sex manader om aret. javligt lustig. han har akt flodbat tre ganger pa amazonfloden, sa nu funderar vi pa att gora en sexdagars tripp fran belém till manaus, nar vi kommit sa langt.

hur som. ar nu i paraty, en liten ort sydvast om rio. staden ar kand for sin historia och dess historiska centrum. det har vi dock inte engagerat oss sarskilt mycket i, mer an att tycka att byggnaderna ar vackra. det pagar for tillfallet nan kristen festival har, och inte for att jag har sa mycket til overs for religion, sa ar det anda mysigt att se hur hela stan ar vid liv, glad och fargstark. sen vi kom hit har vi tagit det relativt lugnt. jag har blivit matforgivtad och bajsat som jag vet inte vad, men nu ar det bra. dock har jag istallet dragit pa mig varldens forskylning. igen. lite trottsamt. men, skont att inte behova ha hall igang dygnet runt. tiden har har vi spenderat ute pa en bat, badat i vackra vikar, simmat till fina strander och djungellika oar. vi har rockslidat i skogen pa berg, likt kanor, ner i en liten sjo, vilket gav lite skrapsar pa armar och rumpa, men det det var det vart. igar kvall at vi ute och at for andra gangen, och konstaterade an en gang att det inte ar vart det. det ar dyrt och inte sarskilt knullande i munnen. dock var brodet en sensation, speciellt eftersom vi fick knackebrod, nagot vi saknat sen vi lamnade sverige. till var lycka har vi ocksa hittat ett paket all bran med extra fibrer, men da fick leonies mage fiberchock eftersom det enda som finns att tillga har ar vitt brod. javligt gott, dock. min mage blev bara glad. idag har vi varit och ridigt i djungeln hela dagen. det var fantastiskt. badade i vattenfall, tittade pa fina blommor och lustiga sma djur, samt galloperade pa dammiga vagar. jag blev som ett litet barn nar hasten borjade springa. med pa turen var en tolvarig liten pojke som var helt galen. vet inte om det var ledarens son eller hur han horde ihop dar, men det hor inte till saken. han piskade sin hast till vansinne, samt fortsatte med att daska till vara, sa de gick lite loco. dock var han underhallande att titta pa, helt vansinnig den javla ungen.

min kamera har ocksa gatt sonder, tror jag. "fel pa minnseskortet", sager den. jag ar arg. om nagon vet vad jag ska gora at saken, vanligen informera mig.

ikvall ska vi ata mat, lyssna pa lite brasiliansk musik pa en restaurang och sen sova. imorn aker vi till ihla grande, en lugn men tydligen "slaende vacker" o, for att kurera. maste bli frisk.


idag saknar jag kristoffer sa mycket att det gor ont. fastan jag har det jattebra har ar det smartsamt att vara ifran dig. langtar tills jag far lukta pa dig igen...

leonie sitter och pullar sin toffs och tanker pa trang fitta (farlat for mitt grova ordval, men det ar typ kul och jag skrattar). de senaste fem dygnen har spenderats i buzios, dar vi har tittat pa skalbaggar, lapat sol, simmat i havet (och fatt for oss att det ar sma djur som tycker om att bitas, men efter vidare insikt kommit underfund med att det ar vattnet som ar sa salt att det sticker pa kroppen), traffat manga manniskor, endel retarderade, endel roliga, endel varken eller, dansat om natterna, druckit skol och frutilicious fruktdrinkar, lyssnat pa finstamd livemusik, sprungit pa stranden och blivit uppatna av myggor. vi ville hyra cyklar, men den enda man i byn som hyr ut sadana har farit pa semester. ganska opassande maste jag saga. sa vi har utforskat stan, som ligger ute pa en halvo, till fots istallet. vilket inte alls har varit sa pjakigt. hostelet vi bor pa ar lokaliserat mitt pa praian, och freascht som tysan. personalen ar underbar och gasterna likasa. igar var vi pa en liten electroklubb med kansla av att kliva in i nagons vardagsrum. dar dansade manga lustiga manniskor. bland annat blev vi forfoljda av en trog kille, vars enda intention var att visa oss sin mage samtidigt som han rullade pa hofterna. det tog oss sakert en och en halv timma att bli kvitt honom. men underhallande var det. natten avslutades framat smatimmarna med att en kille i varat dorm spydde pa grund av matforgiftning. jag drog tackat over huvudet och latsades som om ingenting hade hant. de andra tjejerna hade samvete nog att torka upp sjon. jag lag uppe pa loftet och beskadade cirkusen. kvallen innan det tittade vi pa an mer retarderad killar som forsokte sig pa bade det ena och det andra pa dansgolvet, bland annat mindre lyckade forsok till mtv-style breakdanceslashhiphop, inte fan vet jag. tamligen underhallande for mig och leonardo. sedan gjorde vi ett halvhjartat forsok till att vara lika underhallande sjalva, men var trotta och gick och la oss. det var skont.

idag har jag tittat pa solnedgangen. den var vacker, jag blev blodig och emotionell. sedan sprang jag pa stranden under stjarnorna och vilade pa piren. det var ocksa vackert, en klass for sig. havet ar slaende, jag blev lycklig. pa vagen tillbaka fangade jag krabbor som sprang pa stranden, min pannlampa ar kickass.  

nu lyssnar jag pa havet. funderar pa att sova. somn ar underskattat. om fem timmar lamnar vi buzios, med blandade kanslor (jag skulle kunna bosatta mig har en manad eller tva om det inte vore sa att brasilien ar storre an stort och jag vill se allt) och far soder mot paraty och trindade. dar vantar ett annat aventyr.

anlande till rio, trotta och vilsna, med stora vaskor och for varma klader. gjorde oss hemma i vaningssangen och utforskade rios gator. har tagit oss an stadens enorma bussystem, och det med gott resultat. tack, tak lilla sprakpalor. de enda ord som behovs for att vara saker pa att man tar sig dit man vill ar "bus para...". antingen nickar bussnissen, eller sa skakar han pa huvudet. sa vi lyckades ta oss fran hostel, till jesusstatyn (som var fanigt ilten, en riktigt besvikelse, men med slaende utsikt), och dar upp med the trem till toppen, pa vilket vi fick oss sambadrumbeat av svarta trumslagarnissar. jag blev lycklig, och sedan vidare till praia ipanema, dar vi vandrade i osregn och tittade pa surfande riobor. pa kvallen at vi god bbq pa vart hostel, och for sedan ut pa den haftigaste klubben nagonsin, med nyfunna riovanner. tre vaningar med livsglada manniskor, livesamba, klubb och mys. var varm i hjartat av alla leenden och alla rytmer nar jag flot i sang pa morgonkvisten. rakade aven pissa pa min passkopia, samt spola ner den i toaletten, vilket hade kunnat bli problematiskt, men jag hade tur.

vad vi har lart oss ar att personalen pa tim inte kan prata engelska, men efter ca en timma kan man anda komma ut darifran med ett brasilianskt simkort. dock maste man infinna sig i butiken ytterligare tre ganger, eftersom ingenting tycks fungera, och allt sker pa portugisiska. det gar ocksa att kommunisera med hysteriska gester och minspel. tack lilla efterblivna pojkflicka pa tim. nu kan vi iaf kontakta varandra och omvarlden och lite till.

for alla som en gang tanker aka hit, se till att inte besoka saquarema under lagsasong, sa tomt att man kan tro att hela staden har smitit under jord. dock at vi de godaste grillspetten hos en gammal tant mitt pa gatan. kan vara vart ett besok bara darfor.

ar nu i buzios, en liten stad norr om rio, som en gang i tiden upptacktes av brigitte bardot, nagot som ar svart att undga. har har hon egna kafeer, restauranger och barer, och gatorna kantas av tavlor och statyer pa kvinnan. hur javla speciell kan hon vara?

igar fick jag iaf smaka pa tobak gjort av vindruvor, lyssna pa grym akustisk gitarr och fabulos sang.

vi har ocksa insett att detta land ar inget for fattiglappar. att leva har ar nastintill som sverige, nagot som forvanat oss lite. men standarden ar ocksa tamligen hogre an forvantat. saterna pa bussen fran rio var skonare an min soffa. sa man far anda lite for pengarna.

har solat pa playan hela dagen, inforskaffat en brasiliansk bikini (dock utan string), men tamligen sparsam med tyg anda. har ska vi stanna ett par dagar och para ha det skont. ligga pa playan och dricka frukt. imorn byter vi upp oss mot ett luxiurious hostel mitt pa playan. fint som snus.